Galen eller ej

Nu när kalendern för nästa års racing börjar bli klar så längtar jag mer än någonsin att få börja köra igen. Men innan dess ska bilen göras klar. I mellandagarna planerar vi att starta översyn och service av motorn och det känns riktigt bra att få det jobbet uppstartat.

Vad drömmer jag då om att få köra nästa år? Förutom de svenska RHK racen vore det skoj att köra med danskarna i Köpenhamns stadsrace om möjlighet ges. Ännu roligare är det om vi kommer iväg till Spa i slutet av maj. Och då tillsammans med ett bra gäng svenska Formel Vee-förare. Att även möjlighet ges att få tävla under Oldtimer Festival på Nürburgring gör att drömmen om två turer till kontinenten väcks. Låt oss se vad som händer...

Min taktik att presentera hela kalendern med de 19 planerade tävlingarna för Anette fick önskad effekt. "Du är galen" blev hennes respons. Nästa steg i min plan var att tala om att jag endast tänker köra nio av dess, dvs inte ens hälften men det gick inte riktigt som önskat. Tanken var att hon skulle säga "vad bra" och "det är ju inte så mycket" men tyvärr fick jag veta att jag fortfarande är galen. Vi får väl se om hon kan göra mig friskare eller om jag får fortsätta att vara lyckligt galen.

Anette ställer upp i midnattsolsrallyt

Upptäckt att vi har en lucka i kalendern i juli och det enda som verkar hända i racingväg är att Midnattsolsrallyt går av stapeln.

Anette har visat intresse för motorsport och nu är det dags att gå hela vägen. En kompis fru tog kustskepparexamen och då kan ju Anette ta racinglicens, det är ju inget konstigt med det. Att det dessutom finns en bil som passar perfekt gör ju inte saken sämre. Anette har tidigare haft en SAAB 96 och nu finns det en Sport till salu på Blocket. Den är i perfekt skick och med den kommer hon att få härliga upplevelser på både asfalt och grus. Det ska bli väldigt roligt att vara kartläsare när Anette forsar fram i skogen. Vad som också är bra med denna bil är att hon kommer att köra i 1ooo cupen och då hinner vi ju titta på varandra när vi kör banracing.

Tyvärr är det bara jag som drömmer för Anette håller på att packa väskan så att hon är beredd att dra utifall att hennes julklapp eller födelsedagspresent innehåller något i motorsportväg.

Sponsorjakt inför 2010

Jakten på sponsorer och samarbetspartners startade igår kväll kl. 20.30. Redan kl. 20.50 inleddes diskussioner med en ny samarbetspartner och kl. 07.40 i morse var det klart.


Dalhems är det senaste tillskottet och är en stor leverantör av bildelar och inte minst till VW. På deras hemsida kan man läsa:


"Vi var den första firma i Sverige, som både restaurerade, stylade och trimmade bilar när vi startade.Vi hade köpt en lantgård och byggde om ladugården till verkstad. Så när våra konkurrenter sa att vi var lantisar, som höll till ute på landet i en bondgård, hade dom rätt. (Det kanske inte var så positivt laddat när dom sa det)
Inget av det gamla finns kvar utom en vägg, som vi behöll av nostalgiska skäl. Efter några år så började vi även sälja delar, som vi importerat från England. Det mesta var till Engelska bilar. Runt 1980 började vi importera VW Bubbladelar från USA. Det var i samma veva som Beachbuggyn blev tillåten att byggas i Sverige."


Gå in på http://www.dalhems.se/ och ta del av deras erbjudande.

Historien om bilen, konstruktören och förarna

GMS I-III
GMS är konstruerad av Günter Max Stuhrmann som enligt uppgift byggde tre modeller.

GMS I kom aldrig ut på banorna varför väldigt lite information finns om denna bil.
GMS II hade den äldre framvagnen och kördes av Curt Johansson, Uppsala 68-69. Runar Thoresson, Uppsala var ägare till GMS II under 70-talet.

Curt Johansson i GMS II tillsammans med Bosse Pettersson

GMS III tillverkades i tre exemplar där ett av dem idag ägs av mig och ett av Johan Lund, Västerås. Det tredje exemplaret har försvunnit.

GMS III på sjuttiotalet

GMS III på 2000-talet

Mitt exemplar av GMS III
Den förste som körde min GMS III var Curt Johansson som deltog i en tävling på uppdrag av konstruktören. Följande rapporterades i DN från denna EM tävling på Mantorp.

”… Alf Andersson, Kungsör, fick strax därpå en otäck stoppsladd i cirka 180 km/tim. Curre Johansson, Uppsala, var då på väg köra om det sladdande ekipaget men blev i stället avknuffad.

Racern hakade i med ena hjulet i gruset, studsade upp i luften några meter, våbblade runt ett 20-tal meter, slog i upp och ned på störtbågen och ställde sig så småningom till vila – på hjulen. – jag hade tur, sade Curre. Är tacksam över att jag har en stor, hög och kraftig störtbåge.”

2002 berättade Günter för ”Vegas” vad som hände innan själva olyckan:
”Sommaren 1970 kördes det en 24-timmars tävling för standardvagnar på Mantorp. Jag var i depån som åskådare. Som förlopp kördes det ett lopp för Fvee. Det var debutloppet för GMS III.

Bilen skulle ha debuterat tidigare under säsongen men pga. oklarheter i reglementet om störtbågarnas konstruktion blev bilen inte klar. Med tanke på följande händelse var jag glad att jag inväntade det ändrade reglementet.

Curre Johansson som körde bilen (han deltog även i 24 timmarstävlingen) startade tidsträningen i hopp om en bra placering i startfältet. Efter några varv stod det klart att bilen inte kunde konkurrera med de bästa. Av någon anledning hade bilen dålig väghållning. Efter den avslutade tidsträningen upptäcktes felet. Det var stötdämparnas justermuttrar som hade kontakt med infästningen för stötdämparna så dessa kunde inte arbeta på rätt sätt.

Nu var goda råd dyra. Jag hade dock tur. British Leyland, som deltog med några bilar i 24 timmarsloppet hade en komplett utrustad verkstadsbuss i depån på Mantorp. Jag fick låna alla deras resurser för att kunna åtgärda felet mellan tidsträningen och tävlingen.

Curre Johansson som pga. felet hade en dålig träningstid fick starta sist i loppet. Nu funkade bilen perfekt och det tog Curre inte lång tid att närma sig toppen. Han plockade bil efter bil i tävlingen…” Günter Stuhrmann

Bilen köptes därefter av Bo Pettersson som renoverade den och senare vann ett GP-lopp på Estoril i Portugal. Enligt hörsägen är pokalen från Estoril enorm.

Innan förra ägaren Lars-Gunnar ”Vegas” Johansson år 2000 fick bilen av sin fru i 50-års present ägdes den av Bo Pettersson, Bertil Sandström, Patrik Lindell, Lars-Olof Åkesson och Bo Tinghäll.

Information om några av förarna av min bil

Curt deltog i det första svenska Formel Vee racet i Sverige på Knutstorp 1965. 1966 blev han riksmästare i en Beach Car. 2009 har han synts på de flesta av RHK:s tävlingar då han varit med som mekaniker åt Per-Åke Beijersten (Fvee) och åt sin son Roger (F3).

Bo Pettersson kör fortfarande Formel Vee och har under 2009 tävlat med en RPB samt en Kaimann (dubbelförgasare).

På urklippet från finsk tidning här ovan är Bosse på väg om Keke Rosberg i min GMS III.

Lars-Gunnar ”Vegas” Johansson körde bilen med framgång 01-08 vilket bland annat resulterade i en förstaplats, en andraplats och tre tredjeplatser i RHK Cupen samt en förstaplats i den Nederländska serien HMR. Idag tävlar ”Vegas” i historisk racing med en Sports 2000.

Mitt första år resulterade i en femteplats i RHK Cupen och en sjätteplats i Formel Vee Cupen. Säsongen avslutades med tävling på Nürburgring där jag tog en första och en andraplats.

Konstruktörens egna ord
Varför bygger man en bil, speciellt när jag tänker på vilka begränsade möjligheter jag hade till en verkstadsutrustning?

Drivkraften var en gammal dröm om ett bilbygge för eget bruk. Detta blev dock aldrig av. Men mina idéer gömdes bara undan till mitten av 1960 talet då reglementet för Formel Vee dök upp. Här var många frågor givna, den byggde på VW typ 1. Motor, växellåda, framvagn bromsar och styrinrättning skulle vara från denna bil. Hjulbasen fick vara mellan 2070 - 2120 mm, vikten för en körbar bil utan bränsle och förare bestämdes till 375 kg. Med dessa förutsättningar givna konstruerade och byggdes ramen till GMS. Nu använde jag mina gamla idéer om ett bilbygge. Ramen skulle vara lätt, stark och vridstyv, något som jag lade mycket tid och möda på, även det färdiga chassit skulle ha en god viktfördelning mellan fram och bakvagnen och att den ofjädrade vikten hölls så lågt som möjligt. Ramen byggde jag av heldragna stålrör. Den visade sig mycket vridstyv vilket bl.a. gav till resultat att genomförda justeringar av stötdämpare och krängningshämmare visade omedelbar ändrad väghållning och inte försvann i en vek ram. Med tanke på de praktiska möjligheter jag hade för att bygga en ram blev resultatet fullt godkänt.


I slutet av 1960 talet fanns det många duktiga racerförare bl.a. Freddy Kottulinsky (Kotten) som visade stort intresse för GMS konstruktionen men eftersom jag endast bedrev detta som hobby och rent nöje blev det aldrig något stort och det var ju kanske synd. Günter Stührmann (kopierat från www.larsvegas.nu/racing)

Med denna historia känns det extra kul att bidra till bevarandet av denna bil samt till att hålla Formel Vee-racing vid liv men jag ska inte sticka under stolen med att den främsta orsaken till jag håller på är att det är förbaskat kul!

Vad är historisk racing och Formel vee

Historisk racing – att tävla med en raritet
Redan vid seklets början tävlades det flitigt med bilar. Det var så de utvecklades och blev tillförlitliga. Än idag är det många aktiva runt om i världen som tävlar med dessa gamla klassiska tävlingsbilar i Historisk bilsport. Tävlingsgrenen förekommer inom både Rally och Racing.

Bilarna följer ett internationellt regelverk som bygger på att bilen i princip ska vara som den var när den tillverkades och tävlades med från början. Utom när det gäller säkerhet. Där följer utvecklingen med, för även i Historisk bilsport gasas det friskt. En annan grundregel är att en bil anses vara historisk när den är 15 år gammal. Undantag finns för till exempel en Formel 1-bil är inte konkurrenskraftig och därmed ”omodern” redan efter ett par år. Bilen ska ha en internationell tävlingshandling, HTP (Historic Technical Passport), för att få starta.

I Historisk bilsport kommer föraren i skymundan av sin bil, som ofta är en raritet. Ändå är farterna höga både på asfaltsbanor och på fartsträckor i skogarna. Förare Finns det i alla åldrar, medan bilparken spänner över 70-års bilproduktion. Redan 1984 blev Historisk bilsport en självständig sportgren inom Svenska Bilsportförbundet och precis som det finns bilar från Formel Vee till Formel 1 och allt där emellan, så går det bra att tävla från hobbynivå till internationella mästerskap.

För att få tävla med historisk formelbil krävs det att man är 18 år och har licens för historisk formel.

Formel Vee – så började det
Formel Vee introducerades 1965 i Sverige då Scania Vabis (numera Svenska Volkswagen) hyrde in 10 bilar från Holland och arrangerade en landskamp mellan Sverige och Nederländerna. Tävlingen gick på Ring Knutstorp den 12 september och Nederländerna vann.

Förare var Daan Constandse, Evert Jan Groen, bröderna David samt en som körde under synonymen Jaansen. De svenska förarna var Anders Josefsson, Egert Haglund, Picko Troberg, Yngve Rosqvist och Gunnar Persbergarn. Dessutom körde Curt Johansson och Esso Gunnarsson i varsin byggsats från USA dvs. Beach Car.

I och med denna tävling var en ny klass i gång i Sverige. Bilar började byggas från Burträsk (RPB) i norr till Båstad (Hansen) i söder. Förutom dessa två populära fabrikat fanns det bland annat BMvee, Dolling, Austro och GMS.

Det första riksmästerskapet kördes 1966 både på racing- och isbana. Klassen var mycket populär med ca 70 deltagare per tävling. Bilen var byggd på VW komponenter vilket gjorde att många kunde åka racerbil till en rimlig kostnad.

Mästare detta första år blev Curt Johansson från Uppsala och på is Leif Hansen båda i varsin Beach Car.

Vad är en Formel Vee?
En formel Vee är byggd på Volkswagen-komponenter från VW 1200 och 1300 modeller där motor, framvagn och växellåda fick användas med justering och trimning enligt ett reglemente. I början var trimningsgraden nästan noll men 1968 började det förekomma bilar med kulbultsframvagn och breda bakaxlar från VW 1300.

1970 ändrades reglementet så att kamaxel fick slipas, oljefilter och extra oljekylare fick monteras men annars var allt standard.

Reglementet 1973 innehöll stora förändringar. Nu kunde man köra med skivbromsar, aluminiumfälgar med slicks, fri trimning av motor och dubbla 30 mm förgasare. Effektutaget blev ca 120 till 130 hk.

Nedan en kort presentation av klasser och exempel på vilka bilar samt förare som var representerade under 2009:

Klass A
Bilar med VW 1200 cc motor. Exempel på märken var Beach Car, Broke och Karollin.

Klass B
Bilar med ledbutlsframvagn och 1300 cc motor.

Ronny Bogen Jensen, Beach Car -67
Åke Jauianen, Dolling -66
Louis Banka Johnson, Dolling -66
John Öhlers, RPB -67
Åke Persson, RPB -67
Stefan Persson, RPB -67
Lennart Mattsson, RPB -68

Klass C
Bilar med kulbultsframvagn och 1300 cc motor.

Lars Ohlsson, Austro Vau -69
Magnus Ek, Austro Vau -69
Axel Madsen, BMVee -70
Patrik Åström, GMS -70
Nils-Åke Gustafsson, Hansen -69
Anderz Johansson, Hansen -70
Christer Ericsson, Hansen -71
Johan Lund, Motul -70
Alf Andersson, RPB -67
Per Åke Beijersten, RPB -70
Niels Hviid, RPB -70
Bo Pettersson, RPB -70
Thomas Marklund, RPB -70
Mats Envall, Veemax

Klass D
Bilar med dubbla förgasare och 1300 cc motor enligt reglemente från 1973.
Bo Pettersson, Kaimann -73
Axel Madsen

Dessutom finns klass E och F och då handlar det om 1600 motorer som är luft- eller vattenkylda.

Formel Vee Sverige
Mer information om Formel Vee i Sverige kan ni hitta på http://www.formelve.se/. Där hittar ni även vem ni kan kontakta om ni har fler frågor samt bilder från då och nu.

Ovanstående information är hämtad från www.sbf.se samt artiklar skrivna av Curt Johansson, Nick Tammemägi, Thomas Lundström och är sammanställt i november 2009 av Patrik Åström.

Drömmen som blev sann

Att redan första året styra Transvestiten mot Nürburgring var lite mer än vad jag hade hoppats på. Så blev det i alla fall och det är jag väldigt glad för. Det är mycket att berätta från denna resa så var beredda på lite mer text än vad ni är vana vid.

Tanken var att vi skulle övernatta på vägen ner men Transvestiten körde på bra och snittade 110 så siktet ställdes in på en kall öl i Eifeldorf. Tyvärr blev ölen ett par timmar försenad då det strax innan ankomst hopade sig med bilköer. Otroligt störande då strupen blev torrare och torrare samtidigt som man såg klockan bli senare och senare. Väl framme tog vi in på Eifeldorf Hotell och såg fram emot god mat och god dryck. Tyvärr sket det sig då Eifeldorf bara serverar mat fram till 22. En äcklig hamburgare på en trist imbiss med en tråkig flasköl var inte vad jag hade längtat efter. Trött som få blev det tidigt i säng för att köra in på banan under fredagen.

Efter en bra frukost tog vi oss ut i det fina höstvädret och levererade våra väskor till vårt nästa hotell, Dorint. Ett riktigt bra rum fick vi på femte våning med utsikt över start och mål, NGK schikane och Coca Cola kurve. Att få bo här tackar vi min golfliga ”Järngänget” för då de gav mig detta boende i 40-års present. Dock var det ett fasligt liv under lördagen och det var nära att jag ringde till receptionen för att be dem säga till dem som störde.

Direkt efter att vi kollat in vårt rum bar det iväg till depån för att slå upp vårt tält och gå igenom teknisk kontroll. När vi väl fått allt på plats fick vi veta att vi inte fick vara där vi var utan allt skulle flyttas inomhus dvs in i en pit box. Vi fick nr 15. Fick och fick, klart att de skulle ha pengar för det och i och med att vi hamnade i tyskarnas box så blev priset 80 Euro medan holländarna bara tog 30. Surt sa räven! Men men, det är inte alla som har haft sin racerbil i en pit box på Nürburgring så det var värt pengarna denna gång. Dessutom hade HRA (tyskarna) en fantastisk kock som brassade omelett, scrambled eggs, kokade kaffe och såg till att det hela tiden fanns något att äta. En fantastisk service som vi verkligen uppskattade.

Den tekniske kontrollören Frans var en noggrann typ och tyckte inte om min styrsnäcka så det var ren tur att han tillslut godkände den. Fick också anmärkning på hjullagret men det löste sig det också. Även styrutslaget var fel men han godkände det denna gången men nästa gång måste det vara åtgärdat. Hade ju varit fruktansvärt att köra hela vägen ner för att få reda på att bilen inte går igenom den tekniska kontrollen. Måste också säga att Frans inte bara påpekade vad som var fel utan även hjälpte mig att fixa till problemen. Han var alltså inte bara nogrann, utan även hjälpsam och dessutom trevlig som bjöd på kaffe det första han gjorde.

Nu när dessa problem var ur världen drog vi oss tillbaka till hotellet och dess bar. Mycket trevligt men hotelldirektören är en otrevlig och farlig typ, för inte ska man väl bjuda racerförare på snaps som dessutom är så kall att man måste ha bomullsvantar på för att kunna hålla i glaset. Tre snapsar och två öl senare fick vi fly baren för att snygga till oss innan middagen. Åter till baren för det var det trevligaste stället för mat på hotellet och de hade samma matsedel som den något mer strikta restaurangen. Och denna gång fanns ingen direktör som bjöd på dryck - tur. Middagen intogs tillsammans med Povl Barfod och Lise som visade sig vara riktigt goa människor. Povl kör en fin F3:a i Danmark och Sverige samt en Formel Ford nere på kontinenten. Föreslog för Anette att det är ju en bra idé att ha en bil stående på ett strategiskt ställe i Tyskland och en här hemma i Sverige. På så vis slipper vi ju transportera racerbilen fram och tillbaks men för detta fick jag inget gehör - konstigt.

Efter en god natts sömn var det tidig uppstigning och premiärnerverna gjorde sig väl påminda. Kallt och en fruktansvärd dimma kryddat med lite regn var ju inte det jag drömt om natten innan. Att ge sig ut under dessa förhållanden tillsammans med en massa andra vrålande och mer potenta formelbilar kan ju få den tuffaste att vekna.

Väl ute på banan var allt en fröjd och det visade sig inte vara fullt så halt överallt som jag trott. Glad att passet var över och att jag kom hel tillbaks kunde vi nu koncentrera resten av dagen på den tyska ölen och oktoberfestande. Det visade sig att tyskarna väntade något med partajandet men jag och Anette lyssnade på lite bompa bompa läppjandes på en weissbier samtidigt som vi åt en saltad kringla. Dock tröttnade vi ganska snart och drog oss tillbaks till hotellets spa för bastu och bad. Därefter försökte Anette dra sig tillbaks läsandes en god bok men det var inte helt lätt att få ro till det med tanke på vad som hände strax utanför.

Söndag morgon och att vakna kändes som om det skedde innan vi gick och la oss. 08.25 är en okristlig tid att starta ett tidskval. Det var tur att vi lyckades undvika den elaka direktören och hans snapsar kvällen innan för annars hade det säkert gått på tok. Denna morgon var det dock varken dimma eller regn. Att få köra på en torr bana var något helt annat. Med hjulspinn ut ur Castrol S, full patte genom Schumacher S och tight genom NGK Schikane är något helt annat än att fisa runt för att slippa snurra. Makalöst roligt och bästa tid i klass A, dvs Formel Vee. När man jämför med F1 så är ju vår framfart något blygsam men fullt tillräckligt för mig. En F1:a toppar 297 och jag 168. Genom Castrol S sista kurva håller de 98 och jag 78 men fram till nästa kurva har de fått upp farten till 152 medan jag fortfarande tuffar på i 78. Störst skillnad är det nog i Schumacher S där de far fram i 269 och jag i 134. Minst skillnad är det i NGK Schikane där F1:ans hastighet är 95 och min 94. Alltså bara en km/h skillnad vilket måste innebära att de är bra mycket fegare än mig eller kan det vara så att de tar den där andra vägen som var lite skarpare…

Vädret ser bra ut hela dagen och det ser ut att kunna bli ett regnfritt race. Så snart det är dags att krypa ner i bilen börjar det regna. De bilar som kan ha regndäck lämnar line up:en för att bli av med sina slicks. Jag sitter där jag sitter och surar för regn vad det sista jag ville ha. Till råga på allt så har M3 inte fått något paraply med sig så blöt blir jag redan innan det blir köra av.

Loppet börjar och jag behåller min ledning. Trots regn har jag bra fart och tampas med både en Sports 2000 och en Formel Ford. Efter ett tag hamnar jag för mig själv utan att varken jaga eller jagas vilket gör att jag tappar tempo och jag ser de andra närma sig men fortfarande utan att vara riktigt nära. Plötsligt släpper det i Bit Kurve och jag snurrar 180 grader och innan jag får runt bilen lyckas Frans ta sig förbi. Jakten börjar men tyvärr visar det sig att det var i tredje sista kurvan på sista varvet som det hände och därmed var loppet förlorat. Förlorat kändes det som men när jag väl kommit till sans och insett att jag tagit min bästa placering någonsin och då på Nürburgring så kändes allt mycket bättre. Förbannat mycket bättre!

Race två och regnet fortsätter. Denna gång har M3 fått med sig paraplyet och att ARC tagit fram ett som matchar så fint är nästan för bra för att vara sant.

Race igen och denna gång startar jag bakom Frans. Under formationsvarvet så ser jag en väldig massa röd/gula flaggor – regn och olja, attans. Håller mig bakom Frans då min plan var att skugga honom för att slippa bestämma tempot. Det visade sig snabbt vara svårt då det var andra som kom i mellan. Bytte snabbt taktik och såg till att komma förbi. Denna gång blandade sig Erle in i leken och började stressa på och tog sig förbi. Dock återtog jag snabbt första platsen men Erle gav sig inte utan var bra nära i NGK Schikane. Lyckades få bra fart ut ur Coca Cola kurve och min första plats var ett faktum – satan i gatan vad glad jag blev!

Efter prisutdelningen frotterade jag mig i baren med mina pokaler och Anette försökte stärka racingbudgeten på sitt sätt.

Vägen hem var lång och dryg men absolut värt allt. Nu hoppas jag att vi får ihop ett bra gäng svenska Formel Vee:are på en resa till exempelvis SPA nästa år – skulle var hur kul som helst.

Vill rikta ett stort tack till Helana som för HMRs räkning lägger ner ett jättearbete för att göra det möjligt för oss att köra denna serie.

Låt vägarna vara isfria så hörs vi snart igen!

Impuls Racings årsbokslut

Efter ett mycket givande år är det nu dags att sammanfatta upplevelserna från 2009 års säsong i siffror.

Träningar: 5 (Kinnekulle, Sturup, Anderstorp x 2 & Falkenberg)
Tävlingar/Race: 8/16 (Sturup, Mantorp, Gelleråsen, Knutstorp, Våler, Anderstorp, Falkenberg & Nürburgring)

1:a placeringar: 1 (Nürburgring)
2:a placeringar: 1 (Nürburgring)
4:e placeringar: 2 (Våler & Falkenberg)
5:e placeringar: 2 (Sturup & Falkenberg)
6:e placeringar: 2 (Knutstorp)
7:e placeringar: 1 (Gelleråsen)
8:e placeringar: 1 (Gelleråsen)
11:e placeringar: 1 (Anderstorp)
14:e placeringar: 1 (Anderstorp)

Brutna race: 3 (Sturup, Mantorp & Våler)

Placering i RHK Cup 2009: 5:a
Placering i HMR Championship 2009: 5:a
Placering i Formel Vee Cup 2009: 6:a

Körda km i Ford Transvestit: 6.300

Nätter i ”hospitality unit”: 21
Nätter på hotell: 4

Liter Shell V-Power: 315
Liter Pennzoil: 10

Reparationer: 5 (en fälg, en hjulinställning, två ventilkåpspackningar & 4 bromsbelägg)

Sponsorer: 6 (BilMånsson, Kopieringsbolaget, Nordiska Plast, Pennzoil, Science Park & Toolpartner)

Bloggbesök: 1380 (20/4 till 13/10)

Sidvisningar på blogg: 2459 (20/4 till 13/10)

Avverkade mekaniker: 6 (Ulf, Bertil, Anette, Kjell, Jörgen & Sportspromotion)

Antal nya racevänner: massor

Total summa: 100% jätteskoj

Budgeten inför säsongen 2010 har jag inte börjat på än men att den ska innhålla lika mycket skoj som i år är en sak som är säker.

Nürburgring tur och retur

Kan meddela att jag åter är i Sverige efter race på Nürburgring. Alla är hela och rena och transvestiten tog oss tryggt fram och tillbaks. Är dock för trött för att skriva om allt just nu men kika in i morgon eller övermorgon så ska det vara uppdaterat med bilder, film, text etc. Kan berätta redan nu att jag är supernöjd med helgen och med resultaten.

Kör lungt så länge!

Och nu över till de...

...stora banorna. Det har varit många om och men - men nu är det bestämt till 100%, det blir race på Nürburgring den 10:e och 11:e oktober. Det är bara att hoppas att alla bilar vill det samma så att vi kommer fram, runt och tillbaks.

Danskarna kör på Knutstorp samma helg och jag hade jättegärna varit där också men man kan ju inte vara med överrallt och danskarna kör säkert bil nästa år också.

Vi kommer att få köra två tidsträningar samt två race. Ett race är på 30 min eller tio varv för de snabbaste och med lite tur så hinner jag med i alla fall sju. Vi kör nämligen tillsammans med alla typer av formelbilar precis som på Anderstorp så det vill till att ha koll bakåt. Undviker jag att bli överkörd kommer detta sannolikt bli en fantastisk helg. Lovar att hålla er uppdaterade.

Det kom en bild

Det kom en bild på ett av Impuls Racings största fans.

Malte

Så nära så

Aldrig har jag varit så nära att ta hem en medalj som denna helgen men mer om det senare

Har knappt hunnit smälta alla intryck från en fantastisk helg på Falkenbergs motorbana. Allt från väder, racing, vänner, mat mm har varit helt perfekt. En bättre avslutning på RHK-mästerskapet kan man inte tänka sig.

Fredagens träning gick bra. Jag vågade gasa mer och mer och när dagen var över så kände jag att jag närmat mig konkurrenterna som jag hamnat bakom i tidigare race. Att känna att jag hade dem inom räckhåll gjorde mig bra sugen på att sikta på en riktigt bra placering.

Efter en traditionell korv med bröd och lite kamratskap kröp jag till kojs och drömde sött om morgondagens jakt på framgång.

Med en bra placering med mina mått mätt på starten varvade jag bilen. Strax innan flaggan viftas ser jag Axel i bilen framför teckna att hans motor stannat. Starten går och jag får vika åt höger utan att veta vad som händer bakom. Tur att allt gick bra men Per-Åke lyckades ta sig förbi mig. Fighten om att ta sig förbi honom hade börjat. Gång efter gång är jag uppe jämsides men jag vågar aldrig utmana på riktigt. Fegheten försvinner nog i samband med att mer erfarenhet skaffas. Ett riktigt bra race blev det i alla fall och jag är mycket nöjd med femteplatsen.

Ännu en gång drog Impuls Racing stora skaror fans. Anette skötte markservicen utmärkt och vi fick bjuda på både öl, kaffe och kaka.

Konkurrenten Nils-Åke förklarar för Håkan vad racing är samtidigt som Jonas, Henke, Anderz och Pelle dricker kaffe

På lördagskvällen samlades hela Formel Vee-gänget för att äta en god buffé från Lilla Helfwetet. Ännu en gång skötte Anette servicen exemplariskt genom att bl a köra till Halmstad och hämta maten. Drycken bjöd vi rookiesar på vilket blev en kostsam historia då vi samlade 45 entusiaster denna kväll. Får hoppas att det inte naggades allt för mycket på nästa års racingbudget.

Racing attraherar inte bara män utan en mängd damer anslöt denna kväll

Pressen var också på plats

Det är som jag skrivit tidigare, det går att ha trevligt på en depågata

En bra tid i lördagens race gav mig en bra startplats till söndagens. Tyvärr var jag lite ivrig och gasade för mycket vilket ledde till hjulspinn och en dålig start. Lyckades dock streta emot så att Per-Åke inte kom förbi denna gången.

Många Formel Vees kom till start och tätt var det in i chikanen

Hamnade ganska snart på 4:e plats och påbörjade jakten på Nils-Åke. Hade chans ett par gången men jag fegade ur precis som i race ett. Fick till slut en riktigt bra chans och tog mig förbi. Tredjeplats och en medalj i sikte.

Snyggt tar jag mig förbi Nils-Åke

När vi gick ut på sista varvet låg jag fortfarande trea. Sen kom chikanen, Nils-Åke och hjärnsläpp. Hmm, Nils-Åke vill förbi och jag tänkte att om jag ligger i mitten så kommer han nog inte förbi. Nu är det ju inte en vanlig bygata vi kör på utan detta fantastiskt korkade beslut gav honom möjlighet att köra förbi på båda sidorna. Nils-Åke tog sig lätt förbi och slog mig till slut med två tiondelar, därmed var medaljen som bortblåst.

Familjen Hansen applåderar sin fabriksförare Nils-Åke. Kenneth Rydh lämnar i besvikelse över att jag inte tog min tredjeplats. (det sista är min tolkning av bilden)

Christer tvåa, Thomas etta och Axel trea i RHK Cupen Fvee klass C

Åke J trea, Stefan etta och Åke P tvåa i RHK Cupen Fvee klass B

En delad femteplats i RHK cupen och en sjätteplats i Formel Vee cupen är inte så illa pinkat av en nybörjare som jag. Nu är det bara att ladda inför nästa säsong då jag hoppas får träffa samma härliga förare och deras hang arounds tillsammans med ett flertal nya.

På plats, laddad och klar

Sitter i depån på Falkenbergs motorbana i vår "hospitality unit" som nu är uppställd med markisen ute, tältet på plats, Transvestiten i position och GMS:en körklar.

Har även hunnit hjälpa Vegas med hans tält och därmed fått äran att smaka hans "nya" T-blå. Bättre än den förra är omdömet.

I morgon bitti ska det tränas och jag hoppas verkligen att jag lär mig ett och annat under passen så att jag kan hänga med och tampas med de övriga. Ser ingen anledning till varför så inte skulle ske. Håll i hatten och tummarna för snart ska det bli åka av!

Må väl /Patrik

Årets sista svenska race

Snart är det dags för årets sista race på hemmaplan. Kom därför och njut av bra racing i Falkenberg när det ska göras upp om RHK-mästerskapet.

Det är den 18-20 september som Racinghistoriska Klubbens mästerskap kommer att avgöras. Tyvärr är jag inte med i någon toppstrid men jag lovar att jag ska stå på för allt vad jag är värd och mål nr ett är att ta mig förbi de som ligger närmast framför. Mål nr två, som kanske går stick i stäv med mål nr ett är att ta mig i mål i båda racen. Ni som är på plats blir de första att veta hur det gick.

Hittills är vi 18 Formel Vee’s anmälda och därmed får vi ett eget heat vilket blir roligare både för publik och oss som kör.

Hållpunkter för Formel Vee:

Fredag: träning ett - 09:40, träning två - 12:20

Lördag: Kval - 10:15, Race 1 - 15:20

Söndag: Race 2 - 11:55

160 bilar till kommer att köra under helgen så det finns många anledningar att ta sig till Falkenberg. Deltagarlista och full tidplan hittar ni nästan längst ner på http://www.rhkswe.org/races.shtml.

Må väl så ses vi snart!

Träningen där allt gick fel

Att träna på Falkenbergsbanan lät som en riktigt bra idé inför finalen den 18 september. Speciellt när jag fick höra att Johan skulle komma och man vill ju inte ge ärkerivalen några fördelar. Väderleksprognosen visade på torrt väglag så allt såg bra ut.

Tyvärr blir det inte alltid som man tänkt sig, det mesta strulade men jag fick träna på att hoppa i och ur bilen en massa gånger. Ibland för att krångla med kopplingen, ibland för att ta bort skyddet på förgasaren (bilen är något svårstartad med den på) och ibland för att ta skydd från andra bilar.

Varför tog jag då skydd från andra bilar? 155 km/h i slutet på rakan och det ska bromsas kraftigt inför chikanen men tji fick jag, inga bromsar och det vara bara att ta sikte på grusfållan och försöka undvika en massa däcktravar. Tur hade jag i alla fall - inga andra bilar i vägen och inga skador på bilen. Men som den förutseende racerförare jag är så fanns det nya bromsbelägg i Transvestiten. Första gången jag mekar bromsar så något nytt lärde jag mig i alla fall.

Med nya bromsar var det bara att ge sig ut igen, tyvärr så gissade våra metrologer fel och regnet började ösa ner. Jag är så där nöjd med regn och när jag skulle ta mig förbi Johan så planade jag ut i samma sandfålla som jag besökte tidigare. Denna gången kom jag upp av egen maskin och körde in i depån. Sista passet hoppade jag över men Åke, Stefan och Johan körde. Åh, va glad jag var när jag stod och tittade på. 10 minuter sittandes och vänta på att köra ut när regnet öser ner klarar jag mig utan. När de väl fick börja köra så började det regna ännu mer och strax snurrade Formel Basics och Formel Fordar både här och där men även Formel Vee's gjorde några fina piruetter samt kände på att plana fritt i chikanen. Racet bröts pga säkerhetsrisk. Nils-Åke som också var med och tränade drog sig tillbaka innan regnet började - smart. Kul att han har fått ordning på benen och kan vara med och köra igen!

Åke forsar fram i regnet!

Nu ska det fejas och fixas samt den nya styrsnäckan ska monteras så att allt är i ordning till Falkenberg, hör kanske av mig innan nästa race, må väl.

Vart tog alla andra vägen

Det var ett magert gäng med Formel Vees som dök upp på Euroboss Super Prix i helgen. Endast undertecknad och Mats E anslöt de andra i Classic Formula. Att dessa vänner inom historisk formelracing håller sig med bilar där man kan justera både ett och annat och vissa till och med har bilar utrustade med både slicks och vingar är inte riktigt juste. Kan berätta att en Fvee har svårt att hänga med en F3a.

Det blev mycket körning i alla fall och mitt mål med helgen var att ha kul och att få köra mycket. Efter första träningen satte jag målet till att komma under 2 minuter. Jag har ju numera min laptimer som gör att jag har något att göra när motståndarna drar ifrån utan möjlighet att hänga med. Tackar sponsorn BilMånsson för detta ännu en gång.

Mats körde bara två träningar för med röken som kom ut där bak så kändes det sådär att fortsätta - tråkigt för oss alla.

Själv så laddade jag på så mycket som det bara gick och i race ett hade jag faktiskt en Formel Ford med sämre varvtid bakom mig. Med tanke på att det var första gången han körde på riktigt så kanske det inte var så konstigt. Att jag även hade flera vingbilar bakom mig i starten var något nervöst men de var ju snabbt förbi utan att köra på mig - puhh. Kan också meddela att depåkurvan inte är helt lätt att ta i en F3:as tempo och en rullande start.

Jag uppfyllde i alla fall mitt mål och kom under de två minutrarna - kul för mig!

Helgen var bra och Classic Formula var väl representerade med många olika bilar och det största startfältet av alla. Anette/M3 var inte helt nöjd med en M1:a på 834 hästar utan ljuddämpare och ett gäng F1:or som varmkörde sina bilar i oändlighet då de störde hennes konsentration på boken. Blev inte alls så många sidor lästa som hon hade satt upp som sitt mål. Synd, hade varit kul om hon också hade uppnått sitt.

Ännu en gång visade det sig att Impuls Racing har en stort krets av fans och dessutom var supporterskaran från UK på plats. Denna gången besöktes vi av Rolf, Kjell, Magnus, Steven, Paul, Linus, Mårten, Kalle, Pontus, Rune, Manne och William. Ser fram emot att träffa övriga fans som ännu inte sett historisk racing på riktigt i Falkenberg den 18:e till 20:e september.

Vill rikta ett stort tack till Jörgen som kom och hjälpte mig att justera tändningen och gå igenom bilen. Det känns skönt att fått detta gjort och enligt Jörgen så ser det väldigt bra ut med tanke på så mycket bilen gått under året. Det enda som är så där är min styrsnäcka men jag hoppas hitta en ny snart och får den utbytt.

Stiltudie från depåkurvan

Snygg undermanöver när en Formel Ford snurrar i norra kurvan

William, Manne, Patrik och Anette

Laddar för start i race 2 - denna gång utan F3:or i baken

Kör så det ryker har jag hört förut men inte kör så det brinner - här är en smält ljuddämpare

Och så var det ju de där F1:orna som ju störde M3 mest hela tiden

Internationaliseringen

Då har jag kommit hem efter min första tävling utanför Sveriges gränser. Helgen inleddes med en extra träning som visade sig vara väl värt pengarna. 4x20 minuter var fullt tillräckligt med tanke på att träningen på 2x10 minuter som ingick startavgiften kom direkt därefter. Jag behöver all träning jag kan få men ännu har jag inte förstått hur jag ska lära mig något av den. Hur mycket jag än kör så går det på samma tid, någon som vet vad jag gör för fel?

Lördagens kval blev det inte mycket med då olja spreds runt nästan hela banan redan efter andra varvet. Det var bara att halka runt och försöka hålla sig på banan. Halkkörning är ju en bra träning men inte heller här har jag vett att lära mig något.

När det var dags för race så hade jag 5e startposition men tog mig snart upp på 4e plats. Tyvärr så regnade det och köra när det är halt är inte min grej. Var dock nöjd med att ligga 4a när det plötsligt händer. På startrakan så får jag ett kast, två kast och när jag tror att jag räddat situationen så snurrar det 360 grader och rätt ut i gruset. Bara att parkera och vänta på bärgning.

Det är inte alla som har dubbla motorer bak!

Det var inte bara jag som fick problem denna helgen. Vegas växellåda rasade på den fria träningen och det var bara för honom att kasta in handduken. Tråkigt men det verkar som om denna säsongen ska vara på det viset för honom. Hoppas de får ihop bilen till Falkenberg och det är slut på eländet ett bra tag framöver.

Även Jocke fick problem när hans hjul lossnade. Tur för honom att Vegas bil var parkerad för där fanns det delar att hämta. Det är det som känns bra med historisk racing - alla hjälper alla!

Norrmännen ordnade en riktigt bra tävlingshelg och lördagens grillfest var bra. Tyvärr så regnade det mer än någonsin vilket gjorde att det inte blev fullt så lyckat som det skulle kunna varit.

Kjell, Vegas, Anita och Fredrik.

Johan, Viktor och Magnus

Gissar att det är ölen som gör att jag fortfarande ler!

Efter att ha ägnat söndagsförmiddagen till att rensa bort grus från trumbromsarna var det dags för race igen. Startade som 5a men tog mig direkt upp på 3e plats. Lyckade hålla Lars bakom mig ett par varv innan jag fick vika ner mig. Johan och Caj var dock fortarande bakom men var bra sugna på att gå om. Efter in miss i utgången på startrakan så kom de förbi. Men skam den som ger sig. Lyckades ta mig för förbi Caj och ännu en gång hade jag och Johan en bra fight. Och ännu en gång så vann jag. Slutade fyra vilket jag är väldigt nöjd med.

Måste säga att resan de 120 milen fram och tillbaks var värt det. Hade en bra helg och åker gärna till Våler igen.

I morgon så åker jag till Anderstorp och sätter upp min lilla cirkus igen. Det blir tyvärr bara jag och Mats som kommer att köra Fvee så det blir inte så mycket till race. Jag kommer bara att få se häcken på de F3or mm som jag ska köra samtidigt med förutom när de kommer upp för varvning. Tur då att jag fått en ny sponsor, BilMånsson i Halmstad har förärat mig med en laptimer så nu kommer jag ha något att pilla med när jag sitter där på rakan. Kanske jag kan lära mig något med hjälp av denna men det är väl tveksamt.

Kul ska det bli att köra igen i alla fall och jag hoppas att det kommer lite publik då det blir kul bilar att titta på. Tidschemat för helgen hittar ni här: http://www.anderstorpraceway.com/upl_img/Timetable%20EuroBOSS.pdf

Hörs snart igen!

Packad och glad

Snart är jag packad och glad då jag i morgon ska åka till Våler för att köra till helgen. M4 (Kjell) hänger med och ser till att bil och all service runt om kring fungerar!

Semestern börjar närma sig sitt slut och trots fyra lediga veckor har det blivit alldeles för lite snabb bilkörning. För lite långsam körning har det också blivit men några rundor har vi i alla fall hunnit med i Healeyn.

Men förarutveckling har det hunnits med och nu kan jag kalla mig diplomerad terrängbilsförare!

Det var alltså inte bara barnen som fick leka när vi var på Kolmården.

Under de race som jag har kört har min utveckling av att hinna med att läsa av instrumenten samtidigt som jag kör varit lika med noll. Detta trots att det endast är två saker att titta på, oljetryck och temperatur. Därför har jag nu under min semester provat att köra något större och med en väldig massa fler instrument.

Det var under förra veckans fina dagar som jag fick förmånen att hänga med på en tur till Helsingborg, Ven, Hornbaek och Båstad. Tyvärr tror jag inte att det hjälpte mig att det var så många instrument och motorer att hålla reda på då uppmärksamheten framåt och bakåt inte var fullt lika viktig på sjön. Har ju ingen autopilot heller när jag kör...

Så, nog om min semester och åter till racingen. Nu är det som sagt Våler som gäller och helgen därefter blir det Anderstorp tillsammans med bl.a. Euroboss och Formel Renault. Euroboss är en serie där det körs med F1, Indycars mm tom årgång 2004. Det kommer alltså att gå fort runt Scandinvian Raceway men kanske inte lika fort för mig dock...

Efter Anderstorp blir det Falkenberg och RHK-finalen den 18/9 och därefter blir det som jag berättat tidigare Nuerburgring innan det blir vila inför nästa säsong.

Nu håller vi tummarna att jag kan förbättra min poängskörd i RHK-serien och i Formel Vee-cupen.

Nürburgring i Oktober

Så, då var beslutet taget. Det blir köra av på Nürburgring den 9:e till 11:e oktober. Anmälan är precis inskickad och eftersom jag gjorde det på arbetstid kan man kanske säga att jag kommer att delta som "fabriksförare".

Hotellrum på Dorint är ju klart sedan tidigare och att jag nu även ska köra runt på Grand Prix-banan som de andra stora gossarna känns faktiskt lite speciellt.

Har nu bara två beslut kvar att fatta, Våler, Anderstorp eller både och. Ja, får ta lite av min semester och fundera på detta. Återkommer så snart jag fattat beslut.

Njut av sommaren - det gör jag!

Fortare går det

Ännu en racinghelg är till enda och ännu en gång så har jag och bilen kommit hela hem.

Fredagens träningspass var en rejäl besvikelse. Tyckte inget stämde och långsamt gick det. Riktigt besviken då jag trodde att jag hade lärt mig något när jag var där och tränade med PCS i våras. Bättre gick dock tidsträningen och jag kände att jag fick bättre fart på bilen. Dock så var jag feg över NGK-krönet.

Lördagens tävling var en tät kamp mellan mig och Johan Lund. Min start var sådär och Bosse med sin nya dubbelförgasare drog förbi direkt men så även Johan. Bosse rådde vi aldrig på men jag och Johan hade en rejäl fight där vi bytte positioner flera gånger. Hade dock lite tur när det blev lite trångt i sista kurvan på sista varvet och jag lyckades ta mig före Johan i mål. Vi hade väldigt roligt och kampen var så tight att Johan tror att vi gnuggade däcken mot varandra en gång. Jag var dock så fokuserad att jag inget märkte.

Helgens andra race var minst lika tätt. Åke J och Johan stod före mig pga av bättre varvtid i lördagens race men jag passerade dem direkt i starten. Körde förbi Åke med bara cm kvar till räcket och jag måste erkänna att det kändes som om jag körde lite för nära gränsen. Jag och Johan bytte platser flera gånger och ännu en gång gick jag segrande ur striden. Att jag är nöjd med race två beror inte enbart på att jag slog Johan utan att jag hade en varvtid som matchar gänget framför. Nästa gång får de allt se upp!

På tal om att se upp, Formel Fordar måste man se upp för när man kör racing. Dessa kör ju i samma heat som oss men är mycket snabbare än mig. Ett flertal gånger höll det på att gå riktigt illa vid varvning. Jag såg i alla fall ingen blå flagg och plötsligt var det Formel Fordar både till höger och vänster. Tur att inget allvarligt hände för min del. Hur det gick för Mats och Henry och deras sammanstötning vet jag f.n. inte.

Ännu en korvkväll!

En racehelg handlar inte enbart om att köra bil utan en stor del handlar om att umgås. Vi är ett gott gäng som har roligt tillsammans och kvällarna är fyllda av kamratskap och skratt. Som vanligt samlades Formel Vee-klubben för att ta en öl och att äta korv. Denna gången kryddades tillställningen av en förstaklassig modevisning av våra nya modeller Bosse och Svenna. Det var en imponerande kollektion som presenterades och all heder åt vår modedesigner Magnus. Inte nog med att vi numera har fina kläder att bära, försäljningen innebär också en förstärkning till korvkassan.

Härligt med människor som bjuder på sig själva!

Tro det eller ej men det går att njuta av livet sittandes på en bakgavellift också!

Skaran av fans har utökats kraftigt. Under lördagen fick jag besök av Johan, Sara, Ell-Britt och Kjell. Under söndagen kom det ännu fler. Då var det tur att Anette redan på lördagen lagt ut en handduk i slänten så att alla skulle få plats. Klanen Hemberg/Åström dök upp med 13 personer och en hund. Tydligen förde de ett rejält liv på slänten under mitt race.

Fr. vänster: Anette, Daniel, Malte, Johanna, Patrik, Wendela, Adam, Erik, William, Juliette, Hugo, Camilla, Anna och Niklas. På bilden saknas Börje.

Malte och Wendela provkör!

Tack till alla för visat intresse!

Nu planeras det för nästa race, ska det bli Våler eller Anderstorp eller både, sen Falkenberg och därefter Nürburg Ring, hmm vill mycket men...

Njut av sommaren så hörs vi snart igen.