Livet består inte bara utav racing

När man lever som sambo vill det till att inte enbart tänka på sig själv och racing utan man måste vårda förhållandet genom att göra saker tillsammans. Visst, jag har snöat in på att köra snabbt men har även förstått att allt inte kan gå lika fort. Därför har helgen tillbringats i ett lugnare tempo. Att åka Austin Healey är ju något helt annat, man kan ju prata samtidigt som man glider runt. Lördagen umgicks vi i flera timmar och när man kör kan man lätt se ut som om man lyssnar.

Idag har vi tillbringat ännu fler timmar tillsammans och till råga på allt även med andra. Våra "nyfunna" vänner Anders och Angela har en lika fin bil som vår och de tog med oss på en fantastisk tur i det sommarfina Halland.

Bra om man vet vart man ska!

Sverige är bra underbart!

En MG och Austin Healey som får sig en välbehövlig paus!

Lätt att se nöjd ut när man har det bra!

Och kvällen avslutades med gott vin och en härlig köttbit, livet är underbart!

Då var det över...

Då var premiären över och därmed avklarad. Mycket skönt och inte alls så farligt som man kunde tro.

RHK:s första tävling för säsongen var på Sturup. Tyvärr var det ingen träning inplanerad utan det skulle köras tidskval direkt. Med tanke på min bristande erfarenhet kändes det sådär. Som tur var fanns det möjlighet att träna dagen innan vilket jag tog tillvara på. Dyrt var det men lärorikt.

Anlände kvällen innan träningen och blev placerad i andraklass-depån. Tydligen tillhörde den crossklubben och deras intställning till bilar var sådär. De envisades med att låsa grinden hela tiden varför det var svårt att ta sig mellan depåerna. Den kvällen satt jag i min ensamhet och tittade ut över en tom asfaltsplan, livet som racerförare är tydligen inte så glamoröst.

Dagen efter skulle ju de andra komma och därmed skulle ensamheten vara ett minne blott. Tyvärr blev det inte så utan när de andra anlände så hänvisades de till andra delen av depån och min ensamhet bestod. Var det ett tydligt avståndstagande?

Hur gör man då för att få vänner inom racingen. Ja, jag provade med att locka med öl och en gammeldansk. Detta knep verkade fungera och då inte enbart på dansken utan vips så var de där med sina stolar. Ett riktigt härligt gäng som jag hoppas få många roliga stunder med.

Hur gick det då med själva tävlandet? Kvalet gick helt okej och det fanns ingen anledning till att skämmas. Att köra så fort jag kan i min ensamhet har jag ju gjort förr så det var inte så konstigt. Att däremot stå på griden med 20 bilar runt om kring var ju helt nytt. Pulsen var på topp och jag måste erkänna att det var nervöst att vänta på att svenska flaggan skulle resas och starten gå. Kom dock iväg bra och hängde med hyfsat. Låg absolut inte sist och det kändes fantastiskt bra! Sen händer det som inte får hända, två varv kvar och växelväljaren hoppar ur sitt läge och därmed tog premiären slut. Hade gärna sett den svartvita flaggan vifta och veta att man inte blev sist...

Som tur var hade jag mina duktiga mekar med mig som snabbt och enkelt fixade det hela. Stort tack M1 (Ulf) och M2 (Bertil).

Dagen två blev en regnig historia. M1 och M2 hade lämnat och M3 (Anette) anlänt. Måste säga att hon skötte sig exemplariskt med att hålla paraplyet, dock så saknades latex-dräkten men den dyker förhoppningsvis upp på Gälleråsen. Regn, hur gör man då? Har aldrig kört i regn tidigare och premiärturen skulle ske tillsammans med de 20 andra. Nervöst, det är väl det minsta man kan säga. Och med tanke på min placering i depån fick man ju inga värdefulla tips från konkurrenterna. Svårt att se hur de förbereder sig på så långt avstånd!

Kom ner i bilen till slut och ut på banan. När starten gick tog jag det på tok för lugnt och flertalet bakom körde om. När jag väl kommit igång upptäckte jag att det inte var så farligt och lyckades till och med hänga med erfarna förare som John och Åke. Denna gång fick jag se målflaggan vifta och därmed hade jag fullföljt mitt första lopp.

Jag är mycket nöjd med min premiär och ser fram emot de kommande tävlingarna. Passar på att hylla pristagarna och hoppas att man får med sig en pokal hem någon gång i framtiden.

Turist i högfart

Anette och jag anlände till Rom på eftermiddagen och efter att ha intagit mat och vin betade vi i raskt takt av fontän efter fontän, ruin efter ruin och kyrka efter kyrka. En snabb dusch och nu var det dags för Mille Miglia. Dock skulle det ätas ännu en gång på ännu en piazza. God mat och dryck försenade oss något till mitt huvudmål med resan. Måste dock påpeka att bildkvaliteten inte enbart beror på intagandet av vin och grappa utan för att det helt enkelt var en skitkamera och för att mörkret föll lite snabbare än väntat.

Mat och dryck på ännu en piazza

Mindre suddiga bilder från Mille Miglia Rom 2009

Anette hittade den finaste bilen av alla och är numera bilfrälst. Hon vill gärna ta sig runt de hundra milen i denna nästa år.

Föraren av en Aston Martin Ulster (1934) blir intervjuad av TV.

BMW 328:or

BMW 328 (1937)

BMW 328 Touring Coupé (1939)

BMW 328 Mille Miglia Roadster (1940)

Fiat 508CS MM (1938)

Fiat 1100 TV (1954)

Alfa Romeo 6C 2500 SS (1948)

Porsche 550-1500 RS (1955)

Nästa år lovar jag att ta bättre bilder!

En 3:e & 4:e plats i debuten

Efter en katastrofal start i A-finalen var jag sist in i första kurvan. Att tappa fem placeringar direkt är inte acceptabelt. Efter en fin uppkörning lyckades jag dock ta mig upp till en hedrande fjärdeplats. Innan dess hade vi kört ett Le Mans-lopp på 1 h och 30 min. Att det bara skiljer en och en halv sekund mellan ettan och trean efter så lång körning är smått otroligt. Vi är nöjda med vår tredje-plats.


Nu var ju detta Vegas sponsorträff i Anderstorp med Gokart men en bra träning var det ju trots allt och placeringarna blir inte sämre bara för att de inte togs med en formelbil!

Att träna är ju viktigt varför söndagens tre pass på Knutstorp var riktigt bra. Att köra bana med Porscheklubben är väldigt lärorikt. Dagen inleds med en nogrann genomgång ute på banan där varje kurva gås igenom. Förutom att köra själv kan man även få åka med en instruktör men det hann jag inte med denna gång. Däremot åkte en instruktör med mig och gav mig värdefulla tips. Bl a tycke han att jag var lite feg med gasen fram mot NGK-krönet men att behöva växla i en kurva, även om den är svag, känns så där. Måste erkänna att det är lite otäckt när Porschen börja släppa ut baken. Jag hoppas verkligen att denna dag ska komma till nytta när vi ska köra här i början av juli.

Bara nio dagar kvar till race, pulsen stiger!

STCC-team saknas

Tiden sedan förra inlägget har ägnats åt träning. Tyvärr inte på bilkörning men på massa annat som har behövts. Skrev senast att det kanske skulle kunna bli en bilmek av mig också men därom tvistar de lärde.

Att byta bensinslang var inte så lätt som jag trodde men tack vare att Anette ville vara med så lyckades det. Trodde väl aldrig att det skulle krävas fyra händer för ett sådant enkelt jobb men när bensinen sprutar både här och där var det precis vad som behövdes. Dock hade jag inte passande slangklämmor varför jag på egen hand tänkte att detta bör jag klara själv. Visst gjorde jag det men det tog lite tid. När jag såg på STCC i helgen var det någon som sa att de skulle byta motorn och att det inte var några problem att hinna med det på 40 minunter. Jag tappade en slangklämma och det tog mig 1 h och 45 min att fiska upp den. Tänk om man haft ett STCC-team som skruvat loss motorn, vänt den upp och ner och skakat fram den lilla jäveln... Hade sparat 1 h och 5 min då!

Ventilkåpspackning måste ju vara en enkel sak att byta och hade det inte runnit ut olja dagen efter så hade jag varit den första att hålla med. Ger inte upp så lätt så i med en ny och hoppas på det bästa. Hoppas kan man ju alltid göra men inte hjälper det så nu har det beställts ny packning samt en ny klämma så nu vore det väl själva f-n om jag inte ska lyckas nästa gång.

Bättre lycka har vi haft med Transiten som har fått en hylla byggd av svärfar att ställa allt bråte på. Därmed behöver jag inte först lasta ut alla lådor innan bilen kan köras ut för att därefter lasta in allt igen och sedan när bilen ska in så lastades allt ut innan den kom på plats för att slutligen lasta på alla lådor igen. Numera är det bara bilen som behöver åka in och ut.

Har även hunnit med att i lördags träna med vår "Hospitality Unit" (av vissa felaktigt kallad husvagn). Det gick alldeles utmärkt förutom att jag var tvungen att lugna ner nerverna med en whisky innan läggdags. Att i 25 min bråka med gasolvärmaren utan att få den att funka kan bryta ner även den bästa. Dock kommer enheten att kunna erbjuda gäster en och annan pilsner och varmkorv. Hoppas på att få använda den till detta på Sturup om ett par veckor. Det är många bilar anmälda så att det vill till att vara vaken. Funderar om man ska bjuda mina medtrafikanter på en korv kvällen innan så att de är snälla mot en stackars nybörjare som mig.

Förutom ventilkåpspackning ska det nu sättas fast dörrstopp på Transiten, bytas bromsar på 911:an (var lugn, jag lejer ut detta), köras på Knutstorp med Porsche-klubben, gå på sponsorträff med Vegas Racing, se på Mille Migla och ladda mentalt inför mitt första race.

Kör försiktigt i trafiken!