fredag 27 november 2009

Sponsorjakt inför 2010

Jakten på sponsorer och samarbetspartners startade igår kväll kl. 20.30. Redan kl. 20.50 inleddes diskussioner med en ny samarbetspartner och kl. 07.40 i morse var det klart.


Dalhems är det senaste tillskottet och är en stor leverantör av bildelar och inte minst till VW. På deras hemsida kan man läsa:


"Vi var den första firma i Sverige, som både restaurerade, stylade och trimmade bilar när vi startade.Vi hade köpt en lantgård och byggde om ladugården till verkstad. Så när våra konkurrenter sa att vi var lantisar, som höll till ute på landet i en bondgård, hade dom rätt. (Det kanske inte var så positivt laddat när dom sa det)
Inget av det gamla finns kvar utom en vägg, som vi behöll av nostalgiska skäl. Efter några år så började vi även sälja delar, som vi importerat från England. Det mesta var till Engelska bilar. Runt 1980 började vi importera VW Bubbladelar från USA. Det var i samma veva som Beachbuggyn blev tillåten att byggas i Sverige."



Gå in på http://www.dalhems.se/ och ta del av deras erbjudande.

torsdag 19 november 2009

Historien om bilen, konstruktören och förarna

GMS I-III
GMS är konstruerad av Günter Max Stuhrmann som enligt uppgift byggde tre modeller.

GMS I kom aldrig ut på banorna varför väldigt lite information finns om denna bil.
GMS II hade den äldre framvagnen och kördes av Curt Johansson, Uppsala 68-69. Runar Thoresson, Uppsala var ägare till GMS II under 70-talet.


Curt Johansson i GMS II tillsammans med Bosse Pettersson

GMS III tillverkades i tre exemplar där ett av dem idag ägs av mig och ett av Johan Lund, Västerås. Det tredje exemplaret har försvunnit.

GMS III på sjuttiotalet


GMS III på 2000-talet

Mitt exemplar av GMS III
Den förste som körde min GMS III var Curt Johansson som deltog i en tävling på uppdrag av konstruktören. Följande rapporterades i DN från denna EM tävling på Mantorp.

”… Alf Andersson, Kungsör, fick strax därpå en otäck stoppsladd i cirka 180 km/tim. Curre Johansson, Uppsala, var då på väg köra om det sladdande ekipaget men blev i stället avknuffad.

Racern hakade i med ena hjulet i gruset, studsade upp i luften några meter, våbblade runt ett 20-tal meter, slog i upp och ned på störtbågen och ställde sig så småningom till vila – på hjulen. – jag hade tur, sade Curre. Är tacksam över att jag har en stor, hög och kraftig störtbåge.”

2002 berättade Günter för ”Vegas” vad som hände innan själva olyckan:
”Sommaren 1970 kördes det en 24-timmars tävling för standardvagnar på Mantorp. Jag var i depån som åskådare. Som förlopp kördes det ett lopp för Fvee. Det var debutloppet för GMS III.

Bilen skulle ha debuterat tidigare under säsongen men pga. oklarheter i reglementet om störtbågarnas konstruktion blev bilen inte klar. Med tanke på följande händelse var jag glad att jag inväntade det ändrade reglementet.

Curre Johansson som körde bilen (han deltog även i 24 timmarstävlingen) startade tidsträningen i hopp om en bra placering i startfältet. Efter några varv stod det klart att bilen inte kunde konkurrera med de bästa. Av någon anledning hade bilen dålig väghållning. Efter den avslutade tidsträningen upptäcktes felet. Det var stötdämparnas justermuttrar som hade kontakt med infästningen för stötdämparna så dessa kunde inte arbeta på rätt sätt.

Nu var goda råd dyra. Jag hade dock tur. British Leyland, som deltog med några bilar i 24 timmarsloppet hade en komplett utrustad verkstadsbuss i depån på Mantorp. Jag fick låna alla deras resurser för att kunna åtgärda felet mellan tidsträningen och tävlingen.

Curre Johansson som pga. felet hade en dålig träningstid fick starta sist i loppet. Nu funkade bilen perfekt och det tog Curre inte lång tid att närma sig toppen. Han plockade bil efter bil i tävlingen…”
Günter Stuhrmann

Bilen köptes därefter av Bo Pettersson som renoverade den och senare vann ett GP-lopp på Estoril i Portugal. Enligt hörsägen är pokalen från Estoril enorm.

Innan förra ägaren Lars-Gunnar ”Vegas” Johansson år 2000 fick bilen av sin fru i 50-års present ägdes den av Bo Pettersson, Bertil Sandström, Patrik Lindell, Lars-Olof Åkesson och Bo Tinghäll.

Information om några av förarna av min bil

Curt deltog i det första svenska Formel Vee racet i Sverige på Knutstorp 1965. 1966 blev han riksmästare i en Beach Car. 2009 har han synts på de flesta av RHK:s tävlingar då han varit med som mekaniker åt Per-Åke Beijersten (Fvee) och åt sin son Roger (F3).

Bo Pettersson kör fortfarande Formel Vee och har under 2009 tävlat med en RPB samt en Kaimann (dubbelförgasare).
På urklippet från finsk tidning här ovan är Bosse på väg om Keke Rosberg i min GMS III.

Lars-Gunnar ”Vegas” Johansson körde bilen med framgång 01-08 vilket bland annat resulterade i en förstaplats, en andraplats och tre tredjeplatser i RHK Cupen samt en förstaplats i den Nederländska serien HMR. Idag tävlar ”Vegas” i historisk racing med en Sports 2000.

Mitt första år resulterade i en femteplats i RHK Cupen och en sjätteplats i Formel Vee Cupen. Säsongen avslutades med tävling på Nürburgring där jag tog en första och en andraplats.

Konstruktörens egna ord
Varför bygger man en bil, speciellt när jag tänker på vilka begränsade möjligheter jag hade till en verkstadsutrustning?

Drivkraften var en gammal dröm om ett bilbygge för eget bruk. Detta blev dock aldrig av. Men mina idéer gömdes bara undan till mitten av 1960 talet då reglementet för Formel Vee dök upp. Här var många frågor givna, den byggde på VW typ 1. Motor, växellåda, framvagn bromsar och styrinrättning skulle vara från denna bil. Hjulbasen fick vara mellan 2070 - 2120 mm, vikten för en körbar bil utan bränsle och förare bestämdes till 375 kg. Med dessa förutsättningar givna konstruerade och byggdes ramen till GMS. Nu använde jag mina gamla idéer om ett bilbygge. Ramen skulle vara lätt, stark och vridstyv, något som jag lade mycket tid och möda på, även det färdiga chassit skulle ha en god viktfördelning mellan fram och bakvagnen och att den ofjädrade vikten hölls så lågt som möjligt. Ramen byggde jag av heldragna stålrör. Den visade sig mycket vridstyv vilket bl.a. gav till resultat att genomförda justeringar av stötdämpare och krängningshämmare visade omedelbar ändrad väghållning och inte försvann i en vek ram. Med tanke på de praktiska möjligheter jag hade för att bygga en ram blev resultatet fullt godkänt.


I slutet av 1960 talet fanns det många duktiga racerförare bl.a. Freddy Kottulinsky (Kotten) som visade stort intresse för GMS konstruktionen men eftersom jag endast bedrev detta som hobby och rent nöje blev det aldrig något stort och det var ju kanske synd. Günter Stührmann (kopierat från www.larsvegas.nu/racing)

Med denna historia känns det extra kul att bidra till bevarandet av denna bil samt till att hålla Formel Vee-racing vid liv men jag ska inte sticka under stolen med att den främsta orsaken till jag håller på är att det är förbaskat kul!

tisdag 17 november 2009

Vad är historisk racing och Formel vee

Historisk racing – att tävla med en raritet
Redan vid seklets början tävlades det flitigt med bilar. Det var så de utvecklades och blev tillförlitliga. Än idag är det många aktiva runt om i världen som tävlar med dessa gamla klassiska tävlingsbilar i Historisk bilsport. Tävlingsgrenen förekommer inom både Rally och Racing.

Bilarna följer ett internationellt regelverk som bygger på att bilen i princip ska vara som den var när den tillverkades och tävlades med från början. Utom när det gäller säkerhet. Där följer utvecklingen med, för även i Historisk bilsport gasas det friskt. En annan grundregel är att en bil anses vara historisk när den är 15 år gammal. Undantag finns för till exempel en Formel 1-bil är inte konkurrenskraftig och därmed ”omodern” redan efter ett par år. Bilen ska ha en internationell tävlingshandling, HTP (Historic Technical Passport), för att få starta.

I Historisk bilsport kommer föraren i skymundan av sin bil, som ofta är en raritet. Ändå är farterna höga både på asfaltsbanor och på fartsträckor i skogarna. Förare Finns det i alla åldrar, medan bilparken spänner över 70-års bilproduktion. Redan 1984 blev Historisk bilsport en självständig sportgren inom Svenska Bilsportförbundet och precis som det finns bilar från Formel Vee till Formel 1 och allt där emellan, så går det bra att tävla från hobbynivå till internationella mästerskap.

För att få tävla med historisk formelbil krävs det att man är 18 år och har licens för historisk formel.

Formel Vee – så började det
Formel Vee introducerades 1965 i Sverige då Scania Vabis (numera Svenska Volkswagen) hyrde in 10 bilar från Holland och arrangerade en landskamp mellan Sverige och Nederländerna. Tävlingen gick på Ring Knutstorp den 12 september och Nederländerna vann.

Förare var Daan Constandse, Evert Jan Groen, bröderna David samt en som körde under synonymen Jaansen. De svenska förarna var Anders Josefsson, Egert Haglund, Picko Troberg, Yngve Rosqvist och Gunnar Persbergarn. Dessutom körde Curt Johansson och Esso Gunnarsson i varsin byggsats från USA dvs. Beach Car.

I och med denna tävling var en ny klass i gång i Sverige. Bilar började byggas från Burträsk (RPB) i norr till Båstad (Hansen) i söder. Förutom dessa två populära fabrikat fanns det bland annat BMvee, Dolling, Austro och GMS.

Det första riksmästerskapet kördes 1966 både på racing- och isbana. Klassen var mycket populär med ca 70 deltagare per tävling. Bilen var byggd på VW komponenter vilket gjorde att många kunde åka racerbil till en rimlig kostnad.

Mästare detta första år blev Curt Johansson från Uppsala och på is Leif Hansen båda i varsin Beach Car.

Vad är en Formel Vee?
En formel Vee är byggd på Volkswagen-komponenter från VW 1200 och 1300 modeller där motor, framvagn och växellåda fick användas med justering och trimning enligt ett reglemente. I början var trimningsgraden nästan noll men 1968 började det förekomma bilar med kulbultsframvagn och breda bakaxlar från VW 1300.

1970 ändrades reglementet så att kamaxel fick slipas, oljefilter och extra oljekylare fick monteras men annars var allt standard.

Reglementet 1973 innehöll stora förändringar. Nu kunde man köra med skivbromsar, aluminiumfälgar med slicks, fri trimning av motor och dubbla 30 mm förgasare. Effektutaget blev ca 120 till 130 hk.

Nedan en kort presentation av klasser och exempel på vilka bilar samt förare som var representerade under 2009:

Klass A
Bilar med VW 1200 cc motor. Exempel på märken var Beach Car, Broke och Karollin.

Klass B
Bilar med ledbutlsframvagn och 1300 cc motor.

Ronny Bogen Jensen, Beach Car -67
Åke Jauianen, Dolling -66
Louis Banka Johnson, Dolling -66
John Öhlers, RPB -67
Åke Persson, RPB -67
Stefan Persson, RPB -67
Lennart Mattsson, RPB -68

Klass C
Bilar med kulbultsframvagn och 1300 cc motor.

Lars Ohlsson, Austro Vau -69
Magnus Ek, Austro Vau -69
Axel Madsen, BMVee -70
Patrik Åström, GMS -70
Nils-Åke Gustafsson, Hansen -69
Anderz Johansson, Hansen -70
Christer Ericsson, Hansen -71
Johan Lund, Motul -70
Alf Andersson, RPB -67
Per Åke Beijersten, RPB -70
Niels Hviid, RPB -70
Bo Pettersson, RPB -70
Thomas Marklund, RPB -70
Mats Envall, Veemax

Klass D
Bilar med dubbla förgasare och 1300 cc motor enligt reglemente från 1973.
Bo Pettersson, Kaimann -73
Axel Madsen

Dessutom finns klass E och F och då handlar det om 1600 motorer som är luft- eller vattenkylda.

Formel Vee Sverige
Mer information om Formel Vee i Sverige kan ni hitta på http://www.formelve.se/. Där hittar ni även vem ni kan kontakta om ni har fler frågor samt bilder från då och nu.

Ovanstående information är hämtad från www.sbf.se samt artiklar skrivna av Curt Johansson, Nick Tammemägi, Thomas Lundström och är sammanställt i november 2009 av Patrik Åström.