Vad gör jag nu då?

Då var tävlingssäsongen slut och hur ska jag spendera min tid? Gissar att det löser sig av sig självt.

Sättet som säsongen slutade på kunde knappast varit bättre. I och för sig med vinst och lite bättre värme i luften men inte annars.

Falkenberg var platsen för slutet i år där RHKs final kördes. Träningen på fredagen gick bra och likaså inledningen på lördagens tidskval. Tyckte jag hade bra fart på bilen men när jag skulle ta hjälp av Nils-Åke och Per-Åke för att hitta bättre spår så gick min gaswire av. Blev därmed utan tips. Nu var det ju tur att det inte var värre...

Efter kvalet kom Nicolas med Stella och brodern Pontus på besök. Pontus är en gammal finbilsmek som haft hand om bland annat gamla Bugattis. Därmed var steget inte långt till att börja fixa med min Formel Vees trasiga wire. Tackar Pontus speciellt för detta och den höll ju också de två kommande racen. Fick samtidigt lite tips på förbättringar att göra under vintern.

Kvalet gav mig plats fem på griden. Tappade ingen placering i starten utan låg bakom Johan, Per-Åke och Nils-Åke. Christer var som vanligt långt före. Höll mig undan för det var tätt mellan bilarna framför mig. Johan knäckte sin nos på Nils-Åkes växellåda och tvingades i depå och därmed bara tre framför. Nils-Åke och Per-Åke körde också tight och visst kunde man se deras däck vara ihop mer än en gång. Jag var förbi båda två några gånger men tyvärr kunde jag inte hålla dem bakom mig. Fyra i heatet men andra tid så i race två startade jag tvåa.

Starten gick bra och var nästan förbi Christer. Tyvärr är jag inte lika tuff i närkamperna varför Christer kom förbi. Hängde på bra de första varven men sen började Lasse komma oroväckande nära. Fick koncentrera mig bakåt och därmed var Christer snabbt utom räckhåll. Lyckades dock hålla undan för Lasse och årets andra pallplats i RHK Cupen bärgades.

Fantastiskt nöjd med säsongen som varit. Jag är hel och bilen är hel vilket är det viktigaste. Vill passa på att tacka mina sponsorer för en underbar säsong, hoppas att vi kan se en fortsättning på samarbetet nästa år. Ett speciellt tack riktar jag till Kjell, Anders och Jörgen för värdefulla mekarinsatser samt alla andra som kommit i min väg under året och gjort mig än mer biten av historisk racing. Anette tackar jag dagligen för att hon orkar med mig och dessutom följer med på tävlingarna men visst är det på plats att göra det så här officiellt också - stort tack alla.

Strax dags för Falkenberg Classic

Nu är det inte långt kvar till en helg fylld med härlig racing. Falkenberg Classic lockar många bilar i alla RHKs klasser samt ett helt gäng som kör i Sportvagnsmästerskapen.

Gå till http://www.raceconsulting.se/falkenberg2010/Ny1.php för att se vilka bilar och förare som är anmälda.

Formel Vee har sina två race på söndag kl. 09:00 samt 14:20 och det hade varit kul att se dig i publiken då.

Hela programmet hittar ni här http://www.rhkswe.org/tracks/2010/falkenberg/racetid.pdf.

Vi ses!

Hur roligt får man ha på en skala?

Att köra racerbil är fantastiskt roligt men att vara tillsammans med härliga människor på Nürburgring är hysteriskt skoj.

Jörgen och jag åkte Ford Transit samtidigt som Vegas och Agne åkte husbil söder ut. Sammanstrålade gjorde vi vid avfart 44 söder om Hamburg och Gasthof Mienenbüttel. Fantastiska schnitzlar intogs innan vi föll till sömns i våra hospitality units. Efter frukost upptäckte vi att nycklarna befann sig inne i husvagnen medans vi var utanför samtidigt som en låst dörr var mitt i mellan. Nu skulle Vegas besöka en husbilsnasare och som tur var hade de även viss inbrottstalang.

Vi var inte de enda nordbor som var på väg ner. Bosse flög till Halmstad där Ronny hämtade honom för vidare transport till Malmö. På färjan mötte de upp Roffe och Monica.

Väl på plats hade vi det mest trevligt tillsammans med god mat och dryck som förgyllde tillvaron. Ulf dök upp och tog med oss på lokal. Pisten Claus var ett förträffligt hak med mycket god mat. Även en sväng via Dorint's bar hanns med.

Nu var det ju inte enbart nöje som stod på prgrammet utan visst alvar brukades på racing. Nürburgrings GP-sträcka är ganska svår men efter träning och kval kändes det som om jag började hitta rätt. I race ett försökte jag hänga på Ronny i hans Formel Ford men ganska snart fick jag ge upp. Vann dock min klass. Även andra racet vann jag men nu hade Ronny fått upp farten varför jag inte hade en chans att hänga på.

Vegas tog en övertygande andraplats men förstaplatsen fanns det ingen chans till. Aldrig har en så snabb Sport 2000 skådats, kanske inte så konstigt att de aldrig lyfte på huven och blottade motorn.

Roffe hade lite småstrul men troligtvis inget som inte går att lösa med lite justering.

Efter lördagens priscermoni där stora bucklor delades ut till blogginnehavaren bjöd Monica på god mat i deras racebuss.

Tidigt söndag morgon satte jag och Jörgen oss i bussen och 13 h senare var vi hemma igen. Resan är väldigt dryg men är något jag glömt tills det vankas race på kontinenten nästa gång.

Foton från helgen hittar ni på http://foto.impulsracing.se/

Nu är det snart över

Nu är det bara två race kvar innan det är dags att parkera Formel Veen för säsongen. På onsdag bär det iväg till Nürburgring för att vara med i Oldtimer Festival vilket jag verkligen ser fram emot. Denna gång hoppas jag få slippa tät dimma och ösregn som det var förra gången jag körde där. Målet med tävlingen är att säkra andraplatsen i den internationella HMR-serien.

Sista tävlingen för säsongen går på Falkenbergs Motorbana den 25-26/9 och det är ett stort gäng Formel Vees på "griden". Hela 23 bilar är anmälda och det är precis vad vi får lov att vara enligt banlicensen. Det är många år sedan Formel Vee kunde visa upp ett sådant startfält - riktigt kul! Att placerar sig högt i RHK cupen är något svårare än att göra "internationell karriär". Att bli svensk mästare är bra mycket svårare än att bli europamästare. Det finns en avlägsen chans att jag kan knipa 3:e-platsen i RHK-cupen men det mer realistiska målet är att försvara 4:e-platsen.

När ni nu kommer till Falkenberg och tittar (för det gör ni väl?) så är det inte bara Formel Vees som ni får se. Hittills är det fler än 160 historiska bilar på anmälningslistan och 55 lite moderna farkoster som tävlar i Sportvagnsmästerskapen. Det blir alltså en späckad racehelg.

Vilka som är anmälda till Falkenberg ser ni på: http://www.raceconsulting.se/falkenberg2010/Ny1.php

När tidsschemat är klart hittar du det längst ner på: http://www.rhkswe.org/races.shtml

Håll nu tummarna att jag slipper regn och dimma till helgen så hörs vi när jag kommit hem igen!

Racerapport i korthet

Tiden springer ifrån mig varför ni får vänta på en riktig racerapport. Hinner i alla fall berätta att vi hade en mycket bra helg med bra väder och race. Banan var riktigt kul att köra och passade våra Formel Vees bra. Att den sedan låg ett stenkast från stranden mitt bland dynorna gjorde ju inte saken sämre. Kjell har jobbat upp sig och kan börja konkurrera om platsen som första mekaniker genom gott sällskap och utmärkt skötsel av Hospitality Uniten.


Ni som inte var där kan se hela race två på http://www.cpz.nl/asx/2010-hammerite/hm-r2.asx. Det är kanske inte något större fokus på oss med Formel Vees men en och annan gång är vi med i bild.




Egentligen skulle vi alla vara i Anderstorp och köra "The Race Legends" men det blev tyvärr fick de inte till det. Tävlingen ställdes in och Roxette flyttades. Helana som är en driftig kvinna såg därför till att ordna en svensk afton med köttbullar, gräddsås, lingon, knäckebröd och polkagrisar istället. Roxette fick spelas på CD då de inte valde att inför 18 000 spela i Halmstad istället.

Jag och Nils-Åke samkörde varför vi valde att ta en första och en andra plats var - vi skulle ju ha sällskap hem också. Axel kom trea i race ett trots motorhaveri på sista varvet och Juke knep tredjeplatsen i race två.

På återhörande!

Mot Zandvoort

I eftermiddag startar teamets färd mot nya mål. Ska bli riktigt kul att köra på Zandvoort, en bana som ligger i en liten semesterort ett stenkast från havet. Banan är omgärdad av sanddynor. Tänk om Ringenäs GK kunde göras om till en riktig racerbana, vilket lyft för sporten dvs både golfen och racingen.

http://maps.google.se/maps?f=q&source=s_q&hl=sv&geocode=&q=Circuit+Zandvoort,+Zandvoort,+Nederland&sll=61.606396,21.225586&sspn=15.746447,51.591797&ie=UTF8&hq=Circuit+Zandvoort&hnear=Circuit+Zandvoort,+Burgemeester+van+Alphenstraat+108,+2041+KP+Zandvoort,+Noord-Holland,+Nederl%C3%A4nderna&ll=52.385868,4.569111&spn=0.03798,0.111151&t=h&z=14&iwloc=A

Det är trots allt synd att vi ska behöva köra till Holland när det var tänkt att racet skulle gå i Anderstorp. Och inte får vi se Roxette live heller... För att kompensera sina förare kommer Helana att ordna en svenskkväll med köttbullar och Roxette på kasett. Det blir lite hallaballou ändå alltså!

Impuls Racing vill också kompensera de som planerat att se tävlingarna i Anderstorp. Därför står teamet för en dags entré för de sponsorer och vänner som kommer och tittar. Inte illa alls!

Lovar att rapportera strax efter hemkomst om hur vu haft det!

Må väl!

Radiotystnad men ingen rast och ingen ro

Börjar med att be om ursäkt för att jag varit så dåligt på att skriva den senaste tiden. Ibland händer det bara för mycket för att man ska hinna med att prioritera rätt saker.

Det har ju onekligen hänt en hel del sedan sist. Först var vi och körde Velodromloppet i Karlskoga vilket var en bra tävling som vanligt. Det regnade också som vanligt men båda våra race gick på torr asfalt så inget att gnälla för där alltså. Dock hade jag samma problem som förra året, jag får helt enkelt inte till det på den banan så jag får vara nöjd men mina två 6e-platser.

Senaste racet var SSM på Knutstorp där jag äntligen fick känna mig som en riktig racerförare. När svärfar Kjell och Anette, utan mig, styrde kosan mot skåne satt jag i Bonn. Kjell körde S-Maxen dragandes vår Hospitality Unit och Anette körde Transiten med Formel Veen lastad. De hade även med sig svärmor som stöttade med mat och dryck.

Efter att, mitt i natten, landat på Kastrup välkomnades jag till Sverige av en stor lasershow när jag körde över bron. Vissa säger att det inte var för min skull utan för att de firade brons tionde födelsedag - men de har fel!

Sent om sider kommer jag fram och möts av att allt är perfekt uppställt så det enda jag behövde göra var att sova en stund för att sedan hoppa i overallen och ut och köra - så ska man alltid ha det! Mina mekaniker visade vad de duger till och därmed räknar jag med att det framöver alltid kommer att skötas på detta sätt.

Solen värmde oss rejält hela helgen och racen var roliga och täta. Lite för täta ibland då jag fick sladd i "idioten" där bilen bakom inte hann svänga undan. Resultatet blev en snurr för min del men värre gick det för Axel som blev stående med en trasig bakaxel. Racen slutade med en 5e och en 6e-plats med mersmak. Backar fortfarande heller av än att ge mig in i för täta dueller - roligast är ju fortfarande att köra så placeringen är inte lika viktig.

Förutom racing så hade vi en riktigt bra helg där vi samlade stora delar av Formel Veearna under Hospitalityns markis för att stötta Louis och hans Ghana i fotbolls VM. Tyvärr förlorade de men vi Formel Veeare var ännu en gång vinnare genom att vi haft en bra kväll tillsammans. Anette hade en stor del i detta då hon öppnat två stycken caféer i depån. Hon kan sina saker den tjejen!

Blåst på Bugrun

Har redan hunnit packa och handla inför kommande helgs race i Karlskoga men jag har inte hunnit få ner förra helgens race i ord här på bloggen. Här går det nämligen i ett och därmed får jag svårt att hinna med - men nu så!

Under den korta tid som racingnomader så har vi lärt oss en hel del men inte tillräckligt visade det sig. Att komma ihåg att packa allt kan ju tyckas vara en enkel historia men inte för mig och Anette. När vi sitter i vår Transit på väg till Mantorp kommer vi på att vi glömt våra handdukar. In i Gränna utan att hitta någon som säljer handdukar och lika så i Ödeshögs by men "Skattegården" utmed E4:an hade till slut. Pga detta letande på småvägar förlorade vi en hel del tid men eftersom det inte finns någon affär vid Mantorp Park så hade vi inget val. Nu trodde jag fel. På andra sidan vägen om banan ligger nämligen Mobilia, Citygross och Jysk och jag tror nog att någon av dem kunde haft en handduk åt oss. När Anette packar upp så hittar hon de icke glömda handdukarna - suck.

Glömde gjorde vi däremot delar av maten och redskap för att laga till det som vi fick med...

Första natten sov vi inte många timmar. Inte pga det tunga partyt som det brukar vara utan pga storm och regn. Var orolig precis hela tiden att husvagnens markis skulle få oss att lätta samt att tältet över Formel Veen skulle flyga iväg. Nu klarade vi oss som tur var.

Racemässigt så blev det en hel del köra och lördagens race slutade med en fjärde plats. Lika så på söndagen. Tyvärr var det ganska tråkiga race för min del där jag låg ca. 50 meter bakom de andra som jag såg hade en bra fight och säkert hur roligt som helst. Att köra race alldeles ensam då jag heller inte var pressad bakifrån är inte allt för upphetsande. Måste erkänna att jag hoppades att de framför skulle stöka till det för varandra. Kanske inte krocka men i alla fall snurra lite så att jag också kunde få vara med. Är det fult att tänka så? Får nu ladda mentalt så att jag kan ta upp jakten. Gasa mer, bromsa senare och se till att hålla varvet uppe får bli melodin på Gälleråsen.

Foton från helgen hittar du på http://foto.impulsracing.se/

Ha det bäst så hörs vi snart igen!

Belgiskt Spa helt i min stil

Det var precis att vi lyckades ta oss hem från vår resa till Spa men mer om detta i slutet av berättelsen. Orkar du inte läsa allt kan du se på foton istället på www.impulsracing.se, det blev ju en del text till slut.

Efter att ha gett barnen föda och sett till att de funnit någon annanstans att bo begav Anette och jag oss iväg på resan mot Spa. 100 km i en Transit kändes helt okej. Allt gick bra och vid ett på natten stannade vi på en rastplats norr om Lübeck. Lagom till att vi fått allt på plats dök Anderz och Anna-Maria upp och som tur var hade vi plats för fler. Efter att sköljt ner resdammet med en pilsner och en ”lille en” kröp vi till kojs. Några timmar senare var vi på väg igen. Tillsammans tog vi oss ner till Spa och 10h senare kom vi fram. Inte helt enkelt att hitta in till banan men det gick till slut. Det var inte heller helt enkelt att hitta en plats i depån. HMR hade över 70 bilar anmälda men till slut lyckades vi knö in oss på den plats som Peter Sikström och han pappa reserverat åt oss.

Snabbt som ögat lossade vi bilen och såg till att få ner den till besiktningen. Frans har tidigare gått runt men nu är det ny ordning så det är bara att putta bilen. Det är helt okej men man vill bara göra det en gång. Tyvärr så var Frans inte nöjd med min framvagn och det hade säkert inte jag heller varit om jag begripit något. Fick en snabb lektion om hur det fungerar och gjorde vad jag kunde för att få den lagad. Tur hade jag som tillslut lyckades för annars hade det blivit mycket puttande fram och tillbaks och i värsta fall många mil helt i onödan.

Innan sängdags gick vi en liten tur för att se oss omkring. Banan ligger omgärdad av fin kuperad natur och jag måste säga att detta är en favorit som kommer bli svår att slå. På vår lilla vandring hälsade vi på alla andra som var på plats. Bland annat hittade vi Formel Ford-förarna Henry/Anki, Björn/Gunilla, Lars och Povl men även tidigare nämnd Peter. F2 Mats med mekaniker Sture och Atlantic Roffe med Monica var också på plats. Dessutom hittade vi Ulf och Lelle med sin BMW 2002 tillsammans med paret Bengtsson från 02-depån.

Stöp utmattad i säng för att vara redo för morgondagen.

Hela natten ösregnade det men när det var dags för träning ett hade banan torkat upp. Tur för mig som inte gillar väta. Banan är ju sju km lång så jag räknade inte med att hinna köra mer än sju varv. Tyvärr blev det bara tre beroende på rödflagg. Träning två hoppades jag skulle ge fler varv men efter två varv tyckte jag bilen uppträdde konstigt och sladdade hit och dit. Med tanke på mitt tidigare framvagnsproblem blev jag orolig och gick i depå efter tre varv. Där hade jag räknat med att Anette skulle vara beredd och hjälpa till med tji fick jag. Hon stod med de andra damerna på F1-depåns tak, solade sig och drack vin. Det var inget fel på bilen utan bara olja som skjutits ut från andra motorer, tur i oturen alltså.

Lördag, strålande sol och dags för race ett. Med bara sex varv i ryggen hade jag inga större förhoppningar. Hade tidigare försökt hålla fullgas genom Eue Ruouge men då gick det på tvären så till den milda grad att jag höll på att kissa på mig, lika så i Blanchemount. Hjärnan har tyvärr vissa kopplingar kvar som gör att foten omedvetet lyfts från gasen ett kort ögonblick – tror det kallas överlevnadsinstikt.

Anders som tävlat på Spa tidigare ryckte tidigt i racet så honom hade jag ingen nytta av. Earle jagade bakom och var även förbi innan jag lyckades hitta i alla svängar och återta min andraplats som jag höll ända in i mål. Inte illa för en nybörjare om jag för säga det själv.


Glad som en speleman umgicks jag på kvällen med alla andra HMR:are som åt och drack från den BBQ som Helana bjöd på.

Söndagen bjöd på ihållande regn. Hade beslutsångest för om jag skulle välja ej inkörda nya däck eller de halvslitna. Tillslut valde jag de nya vilket var ett lyckokast. Med dessa var det riktigt trevligt att köra i regn och bra fart fick jag upp också. Det blev några bra fighter med Formel Fordar och en av dem jag fightades med mest körde jag om i sista kurvan och vann med en meter. En första plats i andra racet och en andra plats i första racet på Spa var jag nöjd med sprittande glad packade vi bussen för hemfärd.

Det visade sig vara riktigt långt hem, kändes bra mycket längre än de drygt 100 milen som GPS visade. Efter ytterligare en övernattning kom vi hem på måndag eftermiddag. Men det var, som jag skrev i början, precis att vi kom hem. Någonstans i Tyskland började Transiten bli svår att starta. När vi skulle på färjan hände absolut ingenting. Först efter tio försök gick den igång och lika illa var det när vi skulle av. Snacka om att svetten börjar pärlas i pannan när 3,2 ton transit med 1,2 ton husvagn inte vill flytta sig från färjan. Men även denna gång startade den. Startmotorn la definitivt av på uppfarten och det var först med en ny på plats som den kom igång igen.

Nu är vi packade och klara för Mantorp och Bugrun, kanske vi ses där!

Slavdriveri har drabbat teamet

Då jag kommenderats ut för att agera trädgårdsarbetare på våra domäner vilket innebär tungt grävande och planterande måste jag återkomma senare i veckan med en riktigt racerapport.

Kan i alla fall meddela att vi hade det väldigt bra och att det blev två pokaler med i bagaget hem. Är dock inte helt nöjd då meken tillika med sambo prioriterade Baccus ädla drycker framför att hjälpa mig när jag tvingades i depå under Q2.

Bilden är tagen från Brasseriet på F1-depåns tak där damerna drack vin medans vi män ägnade oss åt att köra racerbil!

Återkommer så snart jag befriats från slaveriet i trädgården.