torsdag 10 juni 2010

Belgiskt Spa helt i min stil

Det var precis att vi lyckades ta oss hem från vår resa till Spa men mer om detta i slutet av berättelsen. Orkar du inte läsa allt kan du se på foton istället på www.impulsracing.se, det blev ju en del text till slut.

Efter att ha gett barnen föda och sett till att de funnit någon annanstans att bo begav Anette och jag oss iväg på resan mot Spa. 100 km i en Transit kändes helt okej. Allt gick bra och vid ett på natten stannade vi på en rastplats norr om Lübeck. Lagom till att vi fått allt på plats dök Anderz och Anna-Maria upp och som tur var hade vi plats för fler. Efter att sköljt ner resdammet med en pilsner och en ”lille en” kröp vi till kojs. Några timmar senare var vi på väg igen. Tillsammans tog vi oss ner till Spa och 10h senare kom vi fram. Inte helt enkelt att hitta in till banan men det gick till slut. Det var inte heller helt enkelt att hitta en plats i depån. HMR hade över 70 bilar anmälda men till slut lyckades vi knö in oss på den plats som Peter Sikström och han pappa reserverat åt oss.

Snabbt som ögat lossade vi bilen och såg till att få ner den till besiktningen. Frans har tidigare gått runt men nu är det ny ordning så det är bara att putta bilen. Det är helt okej men man vill bara göra det en gång. Tyvärr så var Frans inte nöjd med min framvagn och det hade säkert inte jag heller varit om jag begripit något. Fick en snabb lektion om hur det fungerar och gjorde vad jag kunde för att få den lagad. Tur hade jag som tillslut lyckades för annars hade det blivit mycket puttande fram och tillbaks och i värsta fall många mil helt i onödan.

Innan sängdags gick vi en liten tur för att se oss omkring. Banan ligger omgärdad av fin kuperad natur och jag måste säga att detta är en favorit som kommer bli svår att slå. På vår lilla vandring hälsade vi på alla andra som var på plats. Bland annat hittade vi Formel Ford-förarna Henry/Anki, Björn/Gunilla, Lars och Povl men även tidigare nämnd Peter. F2 Mats med mekaniker Sture och Atlantic Roffe med Monica var också på plats. Dessutom hittade vi Ulf och Lelle med sin BMW 2002 tillsammans med paret Bengtsson från 02-depån.

Stöp utmattad i säng för att vara redo för morgondagen.

Hela natten ösregnade det men när det var dags för träning ett hade banan torkat upp. Tur för mig som inte gillar väta. Banan är ju sju km lång så jag räknade inte med att hinna köra mer än sju varv. Tyvärr blev det bara tre beroende på rödflagg. Träning två hoppades jag skulle ge fler varv men efter två varv tyckte jag bilen uppträdde konstigt och sladdade hit och dit. Med tanke på mitt tidigare framvagnsproblem blev jag orolig och gick i depå efter tre varv. Där hade jag räknat med att Anette skulle vara beredd och hjälpa till med tji fick jag. Hon stod med de andra damerna på F1-depåns tak, solade sig och drack vin. Det var inget fel på bilen utan bara olja som skjutits ut från andra motorer, tur i oturen alltså.

Lördag, strålande sol och dags för race ett. Med bara sex varv i ryggen hade jag inga större förhoppningar. Hade tidigare försökt hålla fullgas genom Eue Ruouge men då gick det på tvären så till den milda grad att jag höll på att kissa på mig, lika så i Blanchemount. Hjärnan har tyvärr vissa kopplingar kvar som gör att foten omedvetet lyfts från gasen ett kort ögonblick – tror det kallas överlevnadsinstikt.

Anders som tävlat på Spa tidigare ryckte tidigt i racet så honom hade jag ingen nytta av. Earle jagade bakom och var även förbi innan jag lyckades hitta i alla svängar och återta min andraplats som jag höll ända in i mål. Inte illa för en nybörjare om jag för säga det själv.


Glad som en speleman umgicks jag på kvällen med alla andra HMR:are som åt och drack från den BBQ som Helana bjöd på.

Söndagen bjöd på ihållande regn. Hade beslutsångest för om jag skulle välja ej inkörda nya däck eller de halvslitna. Tillslut valde jag de nya vilket var ett lyckokast. Med dessa var det riktigt trevligt att köra i regn och bra fart fick jag upp också. Det blev några bra fighter med Formel Fordar och en av dem jag fightades med mest körde jag om i sista kurvan och vann med en meter. En första plats i andra racet och en andra plats i första racet på Spa var jag nöjd med sprittande glad packade vi bussen för hemfärd.

Det visade sig vara riktigt långt hem, kändes bra mycket längre än de drygt 100 milen som GPS visade. Efter ytterligare en övernattning kom vi hem på måndag eftermiddag. Men det var, som jag skrev i början, precis att vi kom hem. Någonstans i Tyskland började Transiten bli svår att starta. När vi skulle på färjan hände absolut ingenting. Först efter tio försök gick den igång och lika illa var det när vi skulle av. Snacka om att svetten börjar pärlas i pannan när 3,2 ton transit med 1,2 ton husvagn inte vill flytta sig från färjan. Men även denna gång startade den. Startmotorn la definitivt av på uppfarten och det var först med en ny på plats som den kom igång igen.

Nu är vi packade och klara för Mantorp och Bugrun, kanske vi ses där!

Inga kommentarer: