100 %-igt i Karlskoga

Att så många som 11 % av mina fans inte tror på min kapacitet att komma i mål och därmed röstade på att jag skulle bryta samtliga race i helgen gör mig ledsen. När jag däremot ser till antalet fans som gjorde detta val känns det inte lika illa - en röst är ju inte hela världen. Dock var det 55 % som verkligen trodde på mig och denna gång visade jag dem att de hade rätt. Skönt att inte behöva bryta.

När vi tränade på fredagen var det inte alls kul. Ösregn och vattenplaning hela tiden. Behövde bara ett par varv på mig för att lyckas ta mig ut i sandfållan och tvingas assisteras av bärgare för att komma loss. Som tur var hände det inget med bilen utan jag kunde komma ut och få några varv till. Eftermiddagens pass var inte riktigt lika illa då det kändes lite bättre i regnet - dock långt ifrån bra.

Självförtroendet var inte på topp när det var dags för lördagens kval. Dock fick jag, efter min förmåga, fart på grejorna och lyckades få till en hyfsad startplacering. Själva racet har ni ju läst om i mitt förra inlägg så det hoppar jag över nu.

Innan jag skriver om söndagens race måste jag framhålla min fantastiska mek denna helg. Pga skolavslutning tvingades hon åka tåg, buss och taxi för att ta sig fram till banan på fredag kväll. M3 skötte sina sysslor med bravur och visade sig vara duktig på att laga mat, diska, bädda, städa och se till att jag hade det bra precis hela helgen. Dessutom tog M3 fina foton och fler av dessa kommer att läggas ut på bloggen senare under veckan. Puss på dig Anette!



Ett av dessa foton är när jag är på väg ut ur min "pitbox" och på väg till söndagens line up.


Som jag tidigare skrivit så är jag en mes i starten. Denna gången gick det mycket bättre men Åke lyckades ändå ta sig förbi.


Racet var till en början tight och jag fick jaga Åke en bra stund innan jag lyckades ta mig förbi. Tyvärr så fick jag aldrig till sista kurvan och tappade varje varv avståndet till Caj och tvingades ge upp kampen att ta ytterligare en placering.


Åkte därefter i lugn och ro och tyckte att jag hade koll på läget. Men - plötsligt dyker den andre Åke upp i backspegeln. Han hade gett sig tusan på att köra om mig och körde plötsligt mer än 1 sek snabbare per varv än mig. Dock lyckades jag precis komma före i mål. Marginalen till Åke var nio hundradelar!

Ännu en fantastisk helg var till ända och de 5 timmarna hem kändes inte allt för sega. Nu längtar vi till nästa race den 3-5 juli på Knutstorp - hoppas att få se er då!

Tiden räcker inte till

Trodde att jag skulle hinna med att ge ett referat om dagens tävling innan de få läsare som bloggen har gått och lagts sig. Har insett att jag inte ska utlova inlägg under racingdagarna för det hinns helt enkelt inte med. Här kommer i alla fall ett kort inlägg från en som precis varit på "trubadurafton" i ett skåp på en transit med bakgavellift.

Var glad och nöjd att regnet höll sig borta. Spänd in för starten och alldeles för försiktig som vanligt. Rädd för att köra på någon i häcken i första böjen. Tappade 3 placeringar direkt pga mitt mesande i starten. Fick snabbt häng på Åke och Bosse och vi hade en underbar och hård kamp. Högg på dem flera gånger men det var först på sista varvet som jag tryckte mig förbi Åke. Bosse lyckades hålla undan men nästa gång så... Slutade tia totalt och hade bättre varvtid än Åke och Bosse och startar därmed före dem i morgon. Får hoppas att de ligger efter mig när vi kommit igenom första svängen. Startar som elva i morgon och hoppas på att ta någon placering. Målet är dock att ta sig i mål hel och ren! Håll tummarna för i morgon för då blir det åka av.

Mekar'n har fått blodad tand

Efter min lilla flygtur på Mantorp så lät det riktigt illa från ena trumbromsen. Inga problem sa mina racingkollegor, bara grus eller lekakulor så skruva isär och gör rent så är problemet löst. Lätt för dem att säga, värre för en annan som aldrig gjort något sådant förut. Men inte är jag blyg inte utan på det bara. Problemet var att just när jag ska till att ge mig på mekandet så har det samlats en liten åskådarskara på sex personer. När jag började med att lossa låsskruven så var det en av åskådarna som sa, "det räcker så". Då jag försökte lossa bulten så var kommentaren, "andra hållet". Ja, inte kände jag mig speciellt kunnig då. Mannen med kommentarerna hade en jacka som det stod Volkswagen Motorsport på och det visade sig att han jobbat i en VW-verkstad i hela sitt liv. Han lärde mig hur jag skulle veta hur hårt man ska spänna bulten som håller lagret på plats och det känns riktigt tillfredsställande varje gång man lär sig något nytt.

Detta gav mig blodad tand och med bilen i Transiten på garageuppfarten (alla har inte fina verkstadsgarage) så passade jag på att kontrollera skurvar och bultar på maskinen. När man varit borta hela helgen och ska vara borta de flesta dagar kommande vecka så var det ett sätt att umgås med familjen också. Anette kunde åtminstone se mig genom fönstret.

Har även gjort en hjulinställning så nu får "trimmarn" se upp. Han fick ju fart på sina grejor efter det så nu är det min tur. Det visade sig att min GMS är en tålig maskin. Cambern var perfekt trots smällen. Dock fick vi justera toe in både fram och bak.

På vägen hem från Mantorp svängde vi inom Vegas som hade en blästrad fälg på hyllan. Denna har lackats och däcket sitter på. Dessutom lyckades Euromaster laga punkteringen på träningsdäcket vilket kan vara bra att ha. Att de även med lite värme och bockande tror sig kunna fixa den trasiga fälgen är ju riktigt bra. Impuls Racing har alltså haft flyt sedan racet på Mantorp, hoppas att det håller i sig och att trenden att endast komma i mål i 50 % av loppen bryts. För till helgen blir det köra av på Velodromloppet i Karlskoga. 220 bilar anmälda så det kommer att bli riktigt skoj. Har ni vägarna förbi så hör av er, det finns två outnyttjade team biljetter liggande.

Ryktet som nästan blev sant

Det cirkulerade ett rykte här i Halmstad för ett tag sedan om att jag voltat med min lilla formelbil, detta var absolut inte sant men i helgen så var det inte långt bort men mer om det senare.

Denna gången fick jag med mig ännu en ny mekaniker, svärfar Kjell som numera kallas M4. För här förbrukas mekaniker på löpande band, kanske för att deras uppgift mest kommit att handla om att duka in och ut frukost samt diska. Ja, en och annan öl har de fått i sig också. Nästa helg på Velodromloppet är det dags för M3 att göra comback, får se om hon kan krama ut det där lilla extra ur maskineriet så att jag kan ge de andra en riktigt bra match.

Helgen inleddes med att vi kom fram till Mantorp vid lunch på fredagen och redan då var det lång kö för att ta sig in på området. Dock har vi som är racingstjärnor en egen fil varför det inte vållade oss några som helst problem. En efter en dök de andra Formel Vee-förarna upp och vi fick ihop ett riktigt trevligt tältläger.

Förutom att vi har en trevlig gemenskap så är vi där för att köra racing. Även om man är ny och mest är med för att lära så vill man prestera. De två första träningarna gick dåligt. Fick ingen fart och då beror det på mig och inget annat. Frustrerande var det i alla fall. Efter tidsträningen kändes det mycket bättre, fick fart på grejorna och kvalade in på 6:e plats. Var mycket nöjd med det. Och som ni ser nedan så står det ett helt gäng bakom mig på starten inför första racet!

Starten gick och jag kom iväg bra. Fortfarande tar jag det försiktigt men tappade bara en placering när vi kom in i andra svängen. Då händer det som inte får hända - jag blir påkörd! Träffen tar höger bak och på något sett lyckas han få in sitt vänstra framdäck framför mitt högra bak. När två hjul träffar varandra brukar det resultera i en liten flygtur och så även i detta fall. De som var bakom berättar att jag var högt upp och inte långt ifrån att slå runt. En berättar att när han blir rädd så blundar han och nu blundade han som bara den. Jag landade på vänster bakhjul och som ni ser på bilden nedan så förstördes fälgen. Dock verkar det som om det inte blivit några andra större problem pga detta. Har fixat en ny fälg och ska göra en kontroll så att hjulinställningen inte blivit allt för konstig.

På söndagen var det dags för warmup och jag kunde inte känna att det var något större fel på bilen, skönt. När det var dags för race så startade jag sist pga av ovanstående incident. Kom iväg okej och hängde på in i första snabba vänsterkurvan. När det var dags för nästa höger kände jag att något var fel, bilen hade inget fäste bak. Dock hade jag fäste i vänster-böjen, synd bara att det bara finns en sådan på Mantorps korta bana men tre höger. Svårt att köra fort då. Kom dock inte sist i racet men det var inte min förtjänst utan andras snurrar och sammanstötningar. Även denna gång blev det en smäll på samma ställe som i race ett och vi får hoppas att skadorna på bilarna inte blev allt för stora utan att vi får se dem på Veledromloppet nästa helg. Vad var det då som var fel på min bil, jo - punktering vänster bak - svårt att köra fort då.

Som tur handlar det inte bara om racing utan om att umgås och ha trevligt. Formel Vee-gänget känns sammansvetsat och det visade sig att de är ena baddare på att käka korv. Så vill ni se dessa racingstjärnor äta korv så är det bara att titta in i depån på lördagkväll nästa helg.

Vilka är vi vi då som kör? M4 visade sig inte bara bra på att diska utan även på att fotografera. Så här kommer en presentation av några av helgens förare.

Bosse "gymnasten" Pettersson

Åke Jauiainen

Louis Johnsson

Lennart "blundarn" Mattsson

Johan Lund

Alf Andersson

Axel Madsen

Ronny "borrarn" Bogen-Jensen

Magnus "trimmarn" Ek

Thomas "blixten" Marklund

Åke "hoppas det börjar regna" Persson

Stefan Persson

Priser till de som kan köra fort delades också ut. Helgens största bragd till Lars "raketen" Ohlsson som lyckades ta sig upp på pallen i sin första tävling.

Stefan delar ut pris till Lennart och Alf

Marklund, Madsen och Ek gratulerar varandra

Stefan, Alf och Ronny tar emot priser

Lars "raketen" Ohlsson visar stolt upp sitt pris

Vill passa på att tacka alla för en underbar helg hoppas att de som inte ännu anmält sig till Sportvagnsmeeting på Knutstorp gör det.

Packat & klart

Ikväll har "the hospitality unit" fått sig en översyn och är nu redo för ännu en racehelg. Självklart är alla "fans" och racekollegor välkomna in. Transiten är lastad och all utrustning är i ordning så allt är klart inför avfärd mot Mantorp och Bugrun på fredag morgon.

Det ser ut att bli ett härligt race då vi är 17 Formel Vees anmälda. Schemat för oss som ska tävla ser ut som följer:

Lördag
07.30-08.30 Besikting
08.45-08.55 Förarmöte
09.00.09.20 Fri träning
10.25-10.45 Fri träning
12.30-12-50 Tidskval
13.45-14.10 Race 1

Söndag
09.00-09.15 Warm up
10.20-10.35 Race 2

Mer info om vad som händer och sker på Mantorp till helgen hittar ni på www.bugrun.com.

Ser fram emot att få köra igen. Må väl så länge!

Livet består inte bara utav racing

När man lever som sambo vill det till att inte enbart tänka på sig själv och racing utan man måste vårda förhållandet genom att göra saker tillsammans. Visst, jag har snöat in på att köra snabbt men har även förstått att allt inte kan gå lika fort. Därför har helgen tillbringats i ett lugnare tempo. Att åka Austin Healey är ju något helt annat, man kan ju prata samtidigt som man glider runt. Lördagen umgicks vi i flera timmar och när man kör kan man lätt se ut som om man lyssnar.

Idag har vi tillbringat ännu fler timmar tillsammans och till råga på allt även med andra. Våra "nyfunna" vänner Anders och Angela har en lika fin bil som vår och de tog med oss på en fantastisk tur i det sommarfina Halland.

Bra om man vet vart man ska!

Sverige är bra underbart!

En MG och Austin Healey som får sig en välbehövlig paus!

Lätt att se nöjd ut när man har det bra!

Och kvällen avslutades med gott vin och en härlig köttbit, livet är underbart!

Då var det över...

Då var premiären över och därmed avklarad. Mycket skönt och inte alls så farligt som man kunde tro.

RHK:s första tävling för säsongen var på Sturup. Tyvärr var det ingen träning inplanerad utan det skulle köras tidskval direkt. Med tanke på min bristande erfarenhet kändes det sådär. Som tur var fanns det möjlighet att träna dagen innan vilket jag tog tillvara på. Dyrt var det men lärorikt.

Anlände kvällen innan träningen och blev placerad i andraklass-depån. Tydligen tillhörde den crossklubben och deras intställning till bilar var sådär. De envisades med att låsa grinden hela tiden varför det var svårt att ta sig mellan depåerna. Den kvällen satt jag i min ensamhet och tittade ut över en tom asfaltsplan, livet som racerförare är tydligen inte så glamoröst.

Dagen efter skulle ju de andra komma och därmed skulle ensamheten vara ett minne blott. Tyvärr blev det inte så utan när de andra anlände så hänvisades de till andra delen av depån och min ensamhet bestod. Var det ett tydligt avståndstagande?

Hur gör man då för att få vänner inom racingen. Ja, jag provade med att locka med öl och en gammeldansk. Detta knep verkade fungera och då inte enbart på dansken utan vips så var de där med sina stolar. Ett riktigt härligt gäng som jag hoppas få många roliga stunder med.

Hur gick det då med själva tävlandet? Kvalet gick helt okej och det fanns ingen anledning till att skämmas. Att köra så fort jag kan i min ensamhet har jag ju gjort förr så det var inte så konstigt. Att däremot stå på griden med 20 bilar runt om kring var ju helt nytt. Pulsen var på topp och jag måste erkänna att det var nervöst att vänta på att svenska flaggan skulle resas och starten gå. Kom dock iväg bra och hängde med hyfsat. Låg absolut inte sist och det kändes fantastiskt bra! Sen händer det som inte får hända, två varv kvar och växelväljaren hoppar ur sitt läge och därmed tog premiären slut. Hade gärna sett den svartvita flaggan vifta och veta att man inte blev sist...

Som tur var hade jag mina duktiga mekar med mig som snabbt och enkelt fixade det hela. Stort tack M1 (Ulf) och M2 (Bertil).

Dagen två blev en regnig historia. M1 och M2 hade lämnat och M3 (Anette) anlänt. Måste säga att hon skötte sig exemplariskt med att hålla paraplyet, dock så saknades latex-dräkten men den dyker förhoppningsvis upp på Gälleråsen. Regn, hur gör man då? Har aldrig kört i regn tidigare och premiärturen skulle ske tillsammans med de 20 andra. Nervöst, det är väl det minsta man kan säga. Och med tanke på min placering i depån fick man ju inga värdefulla tips från konkurrenterna. Svårt att se hur de förbereder sig på så långt avstånd!

Kom ner i bilen till slut och ut på banan. När starten gick tog jag det på tok för lugnt och flertalet bakom körde om. När jag väl kommit igång upptäckte jag att det inte var så farligt och lyckades till och med hänga med erfarna förare som John och Åke. Denna gång fick jag se målflaggan vifta och därmed hade jag fullföljt mitt första lopp.

Jag är mycket nöjd med min premiär och ser fram emot de kommande tävlingarna. Passar på att hylla pristagarna och hoppas att man får med sig en pokal hem någon gång i framtiden.

Turist i högfart

Anette och jag anlände till Rom på eftermiddagen och efter att ha intagit mat och vin betade vi i raskt takt av fontän efter fontän, ruin efter ruin och kyrka efter kyrka. En snabb dusch och nu var det dags för Mille Miglia. Dock skulle det ätas ännu en gång på ännu en piazza. God mat och dryck försenade oss något till mitt huvudmål med resan. Måste dock påpeka att bildkvaliteten inte enbart beror på intagandet av vin och grappa utan för att det helt enkelt var en skitkamera och för att mörkret föll lite snabbare än väntat.

Mat och dryck på ännu en piazza

Mindre suddiga bilder från Mille Miglia Rom 2009

Anette hittade den finaste bilen av alla och är numera bilfrälst. Hon vill gärna ta sig runt de hundra milen i denna nästa år.

Föraren av en Aston Martin Ulster (1934) blir intervjuad av TV.

BMW 328:or

BMW 328 (1937)

BMW 328 Touring Coupé (1939)

BMW 328 Mille Miglia Roadster (1940)

Fiat 508CS MM (1938)

Fiat 1100 TV (1954)

Alfa Romeo 6C 2500 SS (1948)

Porsche 550-1500 RS (1955)

Nästa år lovar jag att ta bättre bilder!

En 3:e & 4:e plats i debuten

Efter en katastrofal start i A-finalen var jag sist in i första kurvan. Att tappa fem placeringar direkt är inte acceptabelt. Efter en fin uppkörning lyckades jag dock ta mig upp till en hedrande fjärdeplats. Innan dess hade vi kört ett Le Mans-lopp på 1 h och 30 min. Att det bara skiljer en och en halv sekund mellan ettan och trean efter så lång körning är smått otroligt. Vi är nöjda med vår tredje-plats.


Nu var ju detta Vegas sponsorträff i Anderstorp med Gokart men en bra träning var det ju trots allt och placeringarna blir inte sämre bara för att de inte togs med en formelbil!

Att träna är ju viktigt varför söndagens tre pass på Knutstorp var riktigt bra. Att köra bana med Porscheklubben är väldigt lärorikt. Dagen inleds med en nogrann genomgång ute på banan där varje kurva gås igenom. Förutom att köra själv kan man även få åka med en instruktör men det hann jag inte med denna gång. Däremot åkte en instruktör med mig och gav mig värdefulla tips. Bl a tycke han att jag var lite feg med gasen fram mot NGK-krönet men att behöva växla i en kurva, även om den är svag, känns så där. Måste erkänna att det är lite otäckt när Porschen börja släppa ut baken. Jag hoppas verkligen att denna dag ska komma till nytta när vi ska köra här i början av juli.

Bara nio dagar kvar till race, pulsen stiger!

STCC-team saknas

Tiden sedan förra inlägget har ägnats åt träning. Tyvärr inte på bilkörning men på massa annat som har behövts. Skrev senast att det kanske skulle kunna bli en bilmek av mig också men därom tvistar de lärde.

Att byta bensinslang var inte så lätt som jag trodde men tack vare att Anette ville vara med så lyckades det. Trodde väl aldrig att det skulle krävas fyra händer för ett sådant enkelt jobb men när bensinen sprutar både här och där var det precis vad som behövdes. Dock hade jag inte passande slangklämmor varför jag på egen hand tänkte att detta bör jag klara själv. Visst gjorde jag det men det tog lite tid. När jag såg på STCC i helgen var det någon som sa att de skulle byta motorn och att det inte var några problem att hinna med det på 40 minunter. Jag tappade en slangklämma och det tog mig 1 h och 45 min att fiska upp den. Tänk om man haft ett STCC-team som skruvat loss motorn, vänt den upp och ner och skakat fram den lilla jäveln... Hade sparat 1 h och 5 min då!

Ventilkåpspackning måste ju vara en enkel sak att byta och hade det inte runnit ut olja dagen efter så hade jag varit den första att hålla med. Ger inte upp så lätt så i med en ny och hoppas på det bästa. Hoppas kan man ju alltid göra men inte hjälper det så nu har det beställts ny packning samt en ny klämma så nu vore det väl själva f-n om jag inte ska lyckas nästa gång.

Bättre lycka har vi haft med Transiten som har fått en hylla byggd av svärfar att ställa allt bråte på. Därmed behöver jag inte först lasta ut alla lådor innan bilen kan köras ut för att därefter lasta in allt igen och sedan när bilen ska in så lastades allt ut innan den kom på plats för att slutligen lasta på alla lådor igen. Numera är det bara bilen som behöver åka in och ut.

Har även hunnit med att i lördags träna med vår "Hospitality Unit" (av vissa felaktigt kallad husvagn). Det gick alldeles utmärkt förutom att jag var tvungen att lugna ner nerverna med en whisky innan läggdags. Att i 25 min bråka med gasolvärmaren utan att få den att funka kan bryta ner även den bästa. Dock kommer enheten att kunna erbjuda gäster en och annan pilsner och varmkorv. Hoppas på att få använda den till detta på Sturup om ett par veckor. Det är många bilar anmälda så att det vill till att vara vaken. Funderar om man ska bjuda mina medtrafikanter på en korv kvällen innan så att de är snälla mot en stackars nybörjare som mig.

Förutom ventilkåpspackning ska det nu sättas fast dörrstopp på Transiten, bytas bromsar på 911:an (var lugn, jag lejer ut detta), köras på Knutstorp med Porsche-klubben, gå på sponsorträff med Vegas Racing, se på Mille Migla och ladda mentalt inför mitt första race.

Kör försiktigt i trafiken!