Impuls Racing går i ide

Hej, efter fem år, sju träningsdagar, 34 racinghelger på 12 olika banor i sju olika länder och i fyra olika cuper är det dags att lägga hjälmen på hyllan.

När jag köpte min Formel Vee på Blocket visste jag inget om klassen och hade aldrig sett en Formel Vee köra på bana. Det var en ruggig tur att impulsköpet föll på rätt bil i rätt klass och med rätt typ av racerförare. Bilen var ganska enkel att underhålla och förhållandevis billig att driva. Klassen innebar många möjligheter till tävlingar både i Sverige och utomlands. Racerförarna bestod av hjälpsamma människor som varit med och startat Formel Vee i Sverige men också nya inom racingvärlden (dock ingen med lika lite kunskap som jag).

Tycker det är fantastiskt att det är möjligt för en som inget begriper om bilar och motorer ändå kan köra så mycket som jag har gjort under åren. Plånboken har naturligtvis fått lida men tíllsammans med sponsorer har jag lyckats att få det att gå ihop. Dessutom har jag fått hjälp av mina vänner i klassen med att laga det som gått sönder och det som jag själv gjort sönder när jag försökt serva bilen.

Bara för att jag gjort mig av med bilen så kommer jag inte sluta engagera mig i racing. Tanken är att jag fortsatt ska lägga tid på vår klubb Formel Vee Sverige och om något intressant dyker upp kan jag även tänka mig att engagera mig i annat inom historik racing. Framför allt kommer jag fortsätta åka på tävlingar och njuta av racing från sidan.

Ett jättestort tack till alla som hjälpt mig under åren - ingen nämd ingen glömd!





Gott om svenskar på Spa

Helgen på Spa innebär sex pokaler till Formel Vee Sverige men framförallt en fantastisk upplevelse i strålande väder och goda vänners lag.

Att åka utomlands och köra racing är en upplevelse som du ska prova om du har möjlighet. Jag kan inte säga att det är bättre än att köra i Sverige men det är helt klart annorlunda. Nedan följer en racerapport från min synvinkel av resan till Spa i juli 2013.

Resan gjordes tillsammans med Johan Lund som stod för dragbil och släp samt Bo Pettersson som stod för trevligt sällskap och värdefull hjälp i depån.

Att åka på resa med Johan kräver en stor blåsa och bra sittfläsk för att stanna och sträcka på benen är inte Johans melodi. Dock så hade vi övertygat Johan om fördelen att sova en stund på vägen ner. Vi hittade ett mycket trevligt ställe, Gut Altona i Wildeshausen strax söder om Bremen, där vi kunde parkera över natten. Dessutom hade de mycket god öl men även deras Schnitzel var värt ett stopp.

Johan och Bosse med varsin kall

Efter en god natts sömn skulle vi vidare, dock ville inte bilen detta. Att ha kylskåp och kylbox på under natten var tydligen inte bra för batteriet. Det fick bli hotellfrukost medan batteriet laddade. Tyvärr så räckte inte två timmars laddning så det blev till att hitta någon som kunde bogsera igång oss. Efter lite letande hittade vi tillslut en snäll man på traktor som hjälpte oss igång.
När vi på torsdag eftermiddag kom fram till banan sken solen från en klarblå himmel och det riktigt varmt. Att komma fram till banan innebär inte att man är framme när man är på Spa. Det var nog över en mil mellan första entrén och den som vi skulle in igenom.  Efter att ha checkat in visade det sig att det var många som hade sett fördelen med att komma fram i tid och de flesta hade kommit fram i godare tid än oss. Efter lite pusslande lyckades vi muta in ett område som skulle kunna rymma Mats Andersson buss med tält som vi fått lov att ha våra bilar under. Det krävdes mycket vaktande får att ingen skulle sno åt sig platsen innan Mats kom fram. Dessutom så bad Jerker och Louis samt Nils-Åke att vi skulle ordna plats åt dem vilket inte var lätt men inte heller omöjligt för oss. Nils-Åke och Jens hade gett sig iväg tidigt torsdag morgon och dök upp under kvällen. Jerker och Louis var inte ute i lika god tid. De hade planerat att åka på torsdag em. men en punktering på släpet försenade dem tre timmar och de var på plats först vid åtta fredag morgon, dvs. i "god tid" till besiktning och förarmöte!

Fredagen innebar två kval. Kan väl inte påstå att jag höll fullt i Eau Rouge precis. Min första kvaltid var inte mycket att hänga i granen men vad gör det när man får köra på "världens bästa" racerbana i strålande sol. I kval två förbättrade jag mig något och hamnade som tvåa bland Formel Veerna. Johan var snabb direkt och i kvalen var det ingen som kunde hänga med.

Louis förgasare trimmas

Efter att ha mekat precis så mycket som krävs av en Formel Vee dvs tankat och kollat oljan så njöt vi av att få vara på plats. När kvällen kom tog vi en promenad in till byn. Där åt merparten kött men jag tog "seden dit man kommer" och åt en fantastisk gryta med Moule (musslor). Mätta och glada vände vi åter mot banan men tyvärr hade de stängt grinden som vi gick ut igenom och nästa grind låg inte så nära som vi trodde. Detta löstes genom att vi stoppade den lokala motorburna ungdomen som lät och åka med på deras pickup-flak.

Lördag f.m. var det dags för det första racet. Det hade nog inte hunnit bli mer än 28 grader varmt så att vänta vid line up var helt ok men inte direkt svalt. Rullande start med F2:or längst fram innebär att uppvärmingsvarvet går i full Formel Vee-fart nästan med en gång. Starten var något rörig för oss som låg långt bak men utan incidenter. Tyvärr krokade två bilar långt fram ihop på rakan efter Eau Rouge vilket ledde till Saftey Car. Att ligga bakom Safety Car på Spa innebär för en Formel Vee att det i stort sett går i samma fart som i racet. Fokus låg på att inte snurra för det vore direkt pinsamt. Väl igång igen lyckades jag hänga på Johan och var mindre än en sekund bakom honom i mål. Dessutom hade jag racets bästa tid som också var sju sekunder snabbare än vad jag körde på i kvalet. Glad som en speleman tror jag att jag påpekade för Johan att jag hade bättre tid honom i alla fall en gång, troligtvis fler!

Hungriga män väntar på mat

Lördagskväll ordnade HMR med BBQ. Vi var ett glatt svenskgäng bestående av Anders Hedensjö (F2) med fru och Bror Jaktlund. Mats Andersson (F2) med Helene, barn och Sture. Nils-Åke och Jens Hansen. Jerker och Louis samt Johan, Bo Pettersson och jag. Louis underhöll som vanligt under kvällen och den här gången gjorde han sig till representant för alla som har det svårt i världen. Största vikt lade han dock på dem som har svårt att få med pokaler hem. Därför kämpade han för rättvisa och solidaritet genom att försöka förmå de som redan vunnit under lördagen att stanna och ta en fika. På så vis skulle de lottlösa kunna passera och på så vis få de åtråvärda pokalerna. Louis lyckades nästan men när han försökte blanda in pengar drog vi oss ur. Korruption och mutor är inget som vi ägnar oss åt. Louis kommer säkert att under vintern renovera motorn så att han kan bjuda på bättre motstånd nästa år.

Söndagens race var helt utan incidenter. Nils-Åke attackerade mig direkt och Johan susade iväg ifrån oss. Nils-Åke passerade mig nästan varje varv efter Eue Rouge och jag honom i slutet av Blanchemont. På sista varvet var det inte enkelt att passera Nils-Åke men strax innan Bus Stop var jag ikapp och med lite hjälp av en varvning tog jag honom i chikanen vilket innebar ännu en andra plats.

Johan vann klass A och hade en fight med en Formel Ford. Detta hade han nytta av då han kunde "slip streama" Forden på rakan. På så vis gick det lite fortare och därmed satte han nytt varvrekord som lyder 3.09.27. Hade jag inte tjatat så förbaskat om min snabba tid under lördagen kanske Johan inte tagit i så hår så visst har jag en liten del i den snabba tiden - eller…
I 30-graders värme var det bara kvar att packa ihop. En snabb dusch och sedan var vi på väg igen. Denna gång lyckades vi inte lura Johan att övernatta så vid fyra på morgonen var jag åter i Halmstad. Då hade Johan och Bosse en liten bit kvar.

Vi som körde: Jerker, Nils-Åke, Johan, Louis & Patrik

Stor tack till alla som gjorde denna racehelg till ett fantastiskt minne för resten av mitt liv!
/Patrik

Nu börjar det bli klart för race

Det har blivit många timmar i garaget tillsammans med Anders den här vintern men vi har fått mycket gjort också. Jag säger vi då Anders hjälpt mig otroligt mycket och trots detta så har han ändå hunnit med att renovera sin Formel Vee ut i minsta skruv.


Naken och kall!

Min bil har fått framvagnen riktad samt nya lager och bussningar. Karossen har blivit lackad och ny motorkåpa har tillverkats. Nya infästningar för bågen har tillverkats för att höja säkerheten och för att fortsätta på temat säkerhet har nya bälten införskaffats och infästningarna för dessa förstärkts. Dessutom har det blivit obligatoriskt med nackskydd i år varför ett sådant också har köpts. En ny och hel ratt är på plats men viktigast av allt är nog att växelväljaren har renoverats och förbättrats. Låt oss nu hoppas att ofrivilliga stopp pga. oförmåga att växla förhindras. Dessutom har dåliga muttrar, skruvar och bultar bytts ut och el-systemet har fått sig en översyn mm.

Motorn har även fått den så nödvändiga oljan i sig igen och visat sig låta precis lika bra som förra året!

Allt detta arbete hoppas jag ska leda till att racinghelgerna ska fokuseras på att köra och inte på att reparera.


Det ser ut att bli en hel del racing i år med start på Zandvoort under påskhelgen. Därefter blir det fyra race runt om i Sverige innan vi åker till Belgien och Spa i juli. Sen återstår bara ett race för min del och det blir i Falkenberg i september.



Påklädd och nylackad!

Jag passar på att tacka alla sponsorer och andra som hjälpt mig att få ihop ytterligare en racingsäsong - det ska bli hur kul som helst att ge sig ut och tampas på banorna igen.

På återhörande!

Årsredovisning

Nu är racingsäsongen över för i år, i alla fall den delen som innebär körning.

Året som gått har varit lyckat och motorrenveringen jag gjorde förra vinter har gjort susen. Det är alltså inte bilen det varit fel på de gånger som jag inte lyckats vinna. En vinst har det i alla fall blivit under året samt en andraplats. Desstuom har jag kommit trea tre gånger. En gång fick jag bryta pga vattenplaning vilket orsakade att en ny kaross fick tillverkas. Två gånger har jag tappat värdefulla poäng bara för att min växelväljare varit sliten. Nu har jag lärt mig att det är viktigt att ha ordning på allt för att man ska kunna ta sig i mål före de andra.

Växelväljarproblem fick jag senast i race ett på Falkenberg vilket gjorde att jag kom iväg nästan ett varv efter de andra som i sin tur innebar att jag missade pallen i Formel Vee Cupen. Det blev därmed en femteplats endast fem poäng från tredjeplatsen. Jag tappade också tredjeplatsen i Racinghistoriska klubbens cup när jag blev omkörd i säsongens sista varvs näst sista kurva. En pokal blev det ändå då RHK så generöst delade ut pokaler till de fem främsta.

Kamp mellan mig och Johan Lund i Falkenberg!

Under hösten, vintern och våren kommer måndagskvällar att tillbringas i garaget. Jag har turen att få hålla till hos min vän Anders som har allt från blästermaskin, svets men framförallt kunskap. Anders kör också Formel Vee och är en mycket god mekaniker som kommer att ge mig vägledning i mitt mekande.

Jag hoppas att ni tittar in på www.formelvee.se då och då för där hittar ni nyheter, bilder och resultat samt allt som är värt att veta om Formel Vee. Dessutom kan ni följa Formel Vee på Facebook www.facebook.com/formelvee.

Jag tackar härmed alla som varit med och stöttat mig på olika sätt den gångna säsongen och hoppas att ni känner att ni vill vara med och stötta mig även nästa år. Då kommer bl a. växelväljaren inte att krångla, ny motorkåpa vara på plats, vara fri från vävtejp, ha en framvagn som inte längre är sned och därmed vara redo för många ny drabbningar runt om på landets racerbanor.

Försenade racerapporter

Hej, om en timma så sätter jag mig i Transiten igen för att åka till Karlskoga och köra Velodromloppet och då är det hög tid att rapportera från de race som körts sedan jag hörde av mig senast. Det blir en kort rapport men kanske bättre det än ingen alls.

Anderstorp blev en lyckad tillställning för min del. Bilen gick bra och jag tog för första gången i Sverige två pallplatser samma helg. Sista racet ledde jag fram till sista varvet då Christer Ericsson körde om i slutet av rakan. Det är en viss skillnad på vad man vågar om man är en pensionerad stridspilot eller en kontorsråtta som jag. Glad är jag i alla fall för mina pallplatser.

Bug Run som kördes förra helgen blev blandad kompott. Regn och jag är ingen bra kombination. Under träningen snurrade jag mest hela tiden. Vi hade torrt under kvalet och då knep jag en tredjeplats. Tyvärr så öste regnet ner när vi körde första racet och efter att bilen framför mig snurrat tappade jag en hel del placeringar. På andra varvet fick jag vattenplaning och for av banan och ut på gräset. Gräs, vatten och formelbil är ingen bra kombination när det ska stannas. Därför for jag med full kraft in i en däckstrave och krossade med stackars huv.

Race två gick desto bättre. Med silvertejp så fick vi ihop huven, kanske inte så snyggt men ändå. Jag tog ledningen efter Magnus som med sin dubbelförgasare kör en egen klass. Mina konkurrenter låg alldeles bakom om på näst sista varvet blev jag omkörd av Lasse. Som tur var lyckades jag komma förbi igen och vann därmed för första gången i Sverige. Racet var riktigt tight och uppskattat av publiken och så ska det vara när fyra bilar kommer i mål inom en sekund.

Nu tar jag min trasiga nos (se bifogad bild) och hoppas att det inte blir regn i Karlskoga för ytterligare pallplatser skulle vara skoj att ta.

Mer info hittar ni på www.formelvee.se. Där hittar ni även foton från racen. 

Snart blir det på riktigt

Efter en lång vinter har nu körningen äntligen dragit igång. För två veckor sedan testade vi på Falkenbergsbanan och igår var vi i Anderstorp. Den nyrenoverade motorn går riktigt fint och allt känns bra inför säsongsstarten.

I år kommer jag, om allt går väl, att köra sju tävlingar. Vi börjar med att värma upp tillsammans med danskarna på Knutstorp den 5-6 maj innan RHK Cupen och Formel Vee Cupen startar i Anderstorp den 19-20 maj.

Efter en förhoppningsvis lyckad start blir det Bugrun på Mantorp den 9-10 juni. Bugrun är himmelriket för alla som gillar Folkvagn. Här körs det både racing och dragsters samtidigt som det finns massvis av Folkor som enbart ställer ut. Bland annat så kommer Göran på Logmech som renoverat min motor att tillsammans med sin son att åter försöka ta hem förstapriset genom att vara snabbast på 402 m. Deras Folka har 280 hästar vilket är ca. 200 mer än vad jag har.

Veckan efter Bugrun bär det av till Karlskoga och Velodromloppet den 16-17 juni. Detta är inte någon favoritbana för min del men det ska jag försöka ändra på i år. Själva tävlingen är däremot en favorit för många åskådare. Mer info om detta hittar ni på www.velodromloppet.com.

Efter några veckors paus och midsommarfirande blir det dags för Svenskt Sportvagnsmeeting på Knutstorp den 7-8 juli. Precis som Velodromloppet lockar denna tävling till sig många åskådare, fast om möjligt ännu fler. Knutstorp är en bra bana för publiken då man från backen kan se i stort sett allt som händer. Dessutom är enbart deras finbilsparkering värt ett besök.

Nytt för i år är att Våler i Norge bytts ut mot Kinnekulle den 17-18/8. Detta är en bana som jag aldrig tävlat på så det ska bli riktigt kul.

När vi kommer in i september så hoppas jag att jag ligger bra till i de båda cuperna. Hade varit kul att få klättra upp på pallen i totalcupen även i Sverige någon gång. Nu är ju inte det viktigaste att vinna när man håller på med historisk racing så målsättningen är fortsatt att komma i mål hel och ren. Finalen körs som vanligt på Falkenbergsbanan den 8-9 september och därefter är säsongen slut.

Jag hoppas att få se dig i depån vid åtminstone ett race i år, jag lovar att kaffe, kaka eller något annat stärkande serveras. Så missa nu inte chansen att få hänga med mig när jag går runt i min "OnePiece".

Passar på att göra reklam för Formel Vee-klubbens hemsida. Just nu arbetar vi med en ny och modernare sida och jag hoppas kunna presentera den snart. Det är i alla fall på www.formelvee.se som du hittar all info och foton gällande Formel Vee. Vidare gör vi ett försök med Facebook också. Gå in och gilla oss på www.facebook.com/formelvee så får du även där lite nyheter då och då.

Nu kör vi så det ryker...

Test, fix och snart test igen!

Efter att ha hängt i Kjells garage ett tag för att se till att få bilen förberedd på att ta emot motorn igen är nu allt på plats. Anders hjälpte oss en kväll att lyfta i och skruva fast den. Kvällen tog slut så det blev ingen uppstart utan det fick vänta någon dag. Själv så vågade jag inte starta den utan fick helt enkelt packa in den i Transiten och köra hem till Anders. Än en gång fick Anders offra värdefull tid på "en som lite begriper" men nu fungerar både bil och motor igen. 

Förra onsdagen var det dags för årets första träning. Vi var fyra stycken Formel Vee's på plats dvs Stefan, Åke, Anders/Henrik och jag. 

Förväntas fulla "racerförare".

Åke, Stefan, jag och lite längre bak Henrik.

Träningen gick inte ut på att försöka sätta några varvrekord utan lugnt och sansat köra in motorn och se att allt fungerar som det ska. Efter att jag gick i depå efter första passet rök det alldeles något hemskt från motorn. Som tur var handlade det bara om lite läckage från ventilkåpan - olja på grenrör ryker alltså en hel del!

Motorn gick bara fint och det känns att den fått sig en genomgång. Den nya kamen märker jag också lite skillnad på, draget kommer vid lite lägre varv (tror jag eller är det inbildning?).  

 Lite mek blev det allt!

 Allt roligt har ett slut men jag ser lika glad ut för det!

Nu är en ny ventilkåpspackning på plats - hoppas den inte läcker. Har även bytt ut en sprucken drivaxeldamask och luftat det hydraliska kopplingssystemet. Det blir förhoppningsvis träning igen den 18:e och då räknar jag med att det ska bli en helt problemfri upplevelse precis så som resten av säsongen ska bli.

Nu börjar det hända saker igen!

Sedan motorn blev klar så har det varit lite stiltje men de senaste veckorna har det tagit fart igen. Svärfar Kjell har fått röja undan i sitt garage för att jag ska kunna få bilen klar för lek. Kjell är värd alla tack i världen för att han ställer upp.

Med hjälp av Anders lyckades vi häromdagen få motorn på plats igen. Det var en del pyssel men överlag så gick det bra. Får ta tillbaks hälften av de tack jag gav till Kjell ovan för Anders är värd minst lika många. Slangar och el är på plats men måste fästas upp ordentligt. Vill ju inte att bensinslangen ska ligga mot grenröret för det kan bli så dumt då. Dessutom har jag bytt huvudbromscylinder då den krånglade förra året. Det är i alla fall vad andra tror så jag hoppas att de har rätt. Lite olja i bromssystemet och i motorn sen så är vi nästan klara. Ska bara göra hjulinställning och lägga på nya däck men sen så...

Transiten är också framtagen och påställd. Det är alltid lika påfrestande att ta sig till besiktningen då min racing står och faller med denna lastbil. I år så gick det helt lysande och de hade inget att anmärka på utan kommentaren var "det ser ju riktigt bra ut" - hur detta gick till anar ingen. Transiten ska också få ny olja och nytt filter så att den hänger med ännu en säsong. 

Bitarna börjar falla på plats så vem vet, helt plötsligt är vi ute och åker igen och då förhoppningsvis om ett par veckor. 

F1 innovation snart även på en Formel Vee

Att renovera en motor kräver sin man har jag förstått. Det är i alla fall inget för mig då jag inte begriper mycket av vad de olika delarna heter, var de ska sitta och varför. Tur då att Göran på Logmech är bättre begåvad på detta än mig.

Vid första uppstart och inkörning av motorn startade den direkt och spann på de dryga 20 minuter som inkörningen pågick. Därefter byttes de mjukare ventilfjädrarna ut mot mina rätta och kontroll av "leak down" gjordes. Vad "leak down" är hade jag tidigare ingen aning om men Göran förklarar allt tålmodigt för en som inget begriper. Testet går ut på att visa om det är läckage i motorns system dvs i kolvringar/cylindar och ventiler.

På bilden ovan ser ni resultatet av testet av fyrans cylinder. 5.9 bar in och ca. 5.7 bar ut. Det är riktigt bra och det trots att kolvringarna inte slitit in sig ännu.

När motorn är kall behöver den ett eller två pump på gasen för att starta men när den är varm går den igång direkt. Tidigare har motorn varit lite kinkig på tomgång men nu går den mycket jämt och fint. När den varvas upp så känner till och med jag att balansen är bra.

Japp, den låter om än lite tyst med de dubbla dämparna!

Den som är observant kan se att jag bytt ut grenrören och istället för att de som tidigare gick bakåt går de numera framåt. Tanken är att rören ska gå ut under bilen istället för att förbättra downforce. Samma sak gjorde även Red Bulls F1-team under 2011 med stor framgång och jag räknar kallt med att samma sak ska gälla för mig. Har dock ännu inte löst hur jag ska kunna producera en större mängd avgaser även under tomgång men jag har förhoppningar om att även det kommer att lösa sig.

Efter att Görans gedigna arbete med motorn så har jag ju viss press på mig att prestera. Men, eftersom vi flyttat effekten i och med min nya kam så är det nog så att jag måste lära om allt från början igen. Kraften kommer ju inte vid samma varvtal som tidigare. Dessutom finns det ju risk att bilen sliter sig för mig och skenar iväg så det vill till att ta det lugnt - säkerhet först. Så är det så resultaten låter vänta på sig så vet ni varför.

Motorrenovering pågår!

Under tiden som det varit tyst här på bloggen så har flitens lampa lyst på sina håll i diverse verkstäder. Själv har jag inte bidragit till så mycket då det nu inte handlar om att byta ut en oljeslang, fylla på bromsvätska eller skruva av polerna på batteriet. Nä nu är det på riktigt!

För några månader sedan fick jag hjälp av Anders att montera ut motorn ur bilen. Anders som nyligen blivit ägare av Merja Fishers Finnvau såg säkert nyttan av att träna på min bil först. Som den kompis man är så fick han även träna på att svetsa lite Formel Vee också. 

När vi efter lite om och men fått ur motorn hittade vi vad min strulande koppling under året berott på. De tre armarna ska alla ha en fungerande fjäder och inte som i mitt fall endast en. Utjämningsplattan hängde och slängde där inne utan något stöd så jag ska vara glad för att det inte var värre. Nu blir det ny tryckplatta och ny lamell. 

När jag ser bilen nedan så inser jag att den borde piffas upp något. Det får tyvärr bli ett annat år för i år så fokuserar vi på motorn. 

Och när jag ser ett garage som detta så önskar jag att jultomten kunde komma förbi med ett på lördag och det behöver inte vara alls lika stort, hälften räcker. 

När väl motorn var urtagen parkerades bilen i Transiten igen och gömdes i förråd någonstans - tänk den som ändå hade ett eget garage...

Motorn körde vi till Göran Lundgren på Logmech i Oskarström som delade på den och tog fram en åtgärdsplan. Vid en första åsyn såg allt väldigt bra ut. Motorn har gått hårt och med tanke på att inget större har gjorts de senaste fyra åren så vet vi att Jörgen gjort ett bra jobb tidigare. Att Jörgen inte hjälper mig med motorn i år beror på att avståndet till Småland och att han har väldigt mycket att göra på jobbet som även innebär en hel del resande. 

Det första som Göran kunde konstatera var att kamaxeln gjort sitt. Den gamla ersätter vi med en Engle 110 vilket ska vara bra grejer. 

Dessutom byter vi diverse pinnbultar, en insugsstyrning samt ett insugssäte. Självklart blir den nya lager, packningar, packboxar, kamdrev och kamföljare. Det mirafräses, slipas och honas både här och där. Kolvringsgap justeras och vevstakar balanseras och nollas. 

Det är det lilla som gör det och nedan kan ni se en nytillverkad bricka som saknades för att kunna justera olje trycket. 

Att hålet på oljepumpslocket inte var optimalt för oljans flöde är också åtgärdat. 

Det är alltså ingen trimning som vi håller på med utan endast en väl genomförd renovering. Om jag har förstått saken rätt så ju nogrannare man är desto bättre går motorn och därmed kanske en eller annan hästkraft kan hitta fram. Men, det viktigaste av allt är att driftsäkerheten blir optimal och det är viktigt när föraren ingenting vet, ingenting begriper och ingenting kan!