Impuls Racing går i ide

Hej, efter fem år, sju träningsdagar, 34 racinghelger på 12 olika banor i sju olika länder och i fyra olika cuper är det dags att lägga hjälmen på hyllan.

När jag köpte min Formel Vee på Blocket visste jag inget om klassen och hade aldrig sett en Formel Vee köra på bana. Det var en ruggig tur att impulsköpet föll på rätt bil i rätt klass och med rätt typ av racerförare. Bilen var ganska enkel att underhålla och förhållandevis billig att driva. Klassen innebar många möjligheter till tävlingar både i Sverige och utomlands. Racerförarna bestod av hjälpsamma människor som varit med och startat Formel Vee i Sverige men också nya inom racingvärlden (dock ingen med lika lite kunskap som jag).

Tycker det är fantastiskt att det är möjligt för en som inget begriper om bilar och motorer ändå kan köra så mycket som jag har gjort under åren. Plånboken har naturligtvis fått lida men tíllsammans med sponsorer har jag lyckats att få det att gå ihop. Dessutom har jag fått hjälp av mina vänner i klassen med att laga det som gått sönder och det som jag själv gjort sönder när jag försökt serva bilen.

Bara för att jag gjort mig av med bilen så kommer jag inte sluta engagera mig i racing. Tanken är att jag fortsatt ska lägga tid på vår klubb Formel Vee Sverige och om något intressant dyker upp kan jag även tänka mig att engagera mig i annat inom historik racing. Framför allt kommer jag fortsätta åka på tävlingar och njuta av racing från sidan.

Ett jättestort tack till alla som hjälpt mig under åren - ingen nämd ingen glömd!





Gott om svenskar på Spa

Helgen på Spa innebär sex pokaler till Formel Vee Sverige men framförallt en fantastisk upplevelse i strålande väder och goda vänners lag.

Att åka utomlands och köra racing är en upplevelse som du ska prova om du har möjlighet. Jag kan inte säga att det är bättre än att köra i Sverige men det är helt klart annorlunda. Nedan följer en racerapport från min synvinkel av resan till Spa i juli 2013.

Resan gjordes tillsammans med Johan Lund som stod för dragbil och släp samt Bo Pettersson som stod för trevligt sällskap och värdefull hjälp i depån.

Att åka på resa med Johan kräver en stor blåsa och bra sittfläsk för att stanna och sträcka på benen är inte Johans melodi. Dock så hade vi övertygat Johan om fördelen att sova en stund på vägen ner. Vi hittade ett mycket trevligt ställe, Gut Altona i Wildeshausen strax söder om Bremen, där vi kunde parkera över natten. Dessutom hade de mycket god öl men även deras Schnitzel var värt ett stopp.

Johan och Bosse med varsin kall

Efter en god natts sömn skulle vi vidare, dock ville inte bilen detta. Att ha kylskåp och kylbox på under natten var tydligen inte bra för batteriet. Det fick bli hotellfrukost medan batteriet laddade. Tyvärr så räckte inte två timmars laddning så det blev till att hitta någon som kunde bogsera igång oss. Efter lite letande hittade vi tillslut en snäll man på traktor som hjälpte oss igång.
När vi på torsdag eftermiddag kom fram till banan sken solen från en klarblå himmel och det riktigt varmt. Att komma fram till banan innebär inte att man är framme när man är på Spa. Det var nog över en mil mellan första entrén och den som vi skulle in igenom.  Efter att ha checkat in visade det sig att det var många som hade sett fördelen med att komma fram i tid och de flesta hade kommit fram i godare tid än oss. Efter lite pusslande lyckades vi muta in ett område som skulle kunna rymma Mats Andersson buss med tält som vi fått lov att ha våra bilar under. Det krävdes mycket vaktande får att ingen skulle sno åt sig platsen innan Mats kom fram. Dessutom så bad Jerker och Louis samt Nils-Åke att vi skulle ordna plats åt dem vilket inte var lätt men inte heller omöjligt för oss. Nils-Åke och Jens hade gett sig iväg tidigt torsdag morgon och dök upp under kvällen. Jerker och Louis var inte ute i lika god tid. De hade planerat att åka på torsdag em. men en punktering på släpet försenade dem tre timmar och de var på plats först vid åtta fredag morgon, dvs. i "god tid" till besiktning och förarmöte!

Fredagen innebar två kval. Kan väl inte påstå att jag höll fullt i Eau Rouge precis. Min första kvaltid var inte mycket att hänga i granen men vad gör det när man får köra på "världens bästa" racerbana i strålande sol. I kval två förbättrade jag mig något och hamnade som tvåa bland Formel Veerna. Johan var snabb direkt och i kvalen var det ingen som kunde hänga med.

Louis förgasare trimmas

Efter att ha mekat precis så mycket som krävs av en Formel Vee dvs tankat och kollat oljan så njöt vi av att få vara på plats. När kvällen kom tog vi en promenad in till byn. Där åt merparten kött men jag tog "seden dit man kommer" och åt en fantastisk gryta med Moule (musslor). Mätta och glada vände vi åter mot banan men tyvärr hade de stängt grinden som vi gick ut igenom och nästa grind låg inte så nära som vi trodde. Detta löstes genom att vi stoppade den lokala motorburna ungdomen som lät och åka med på deras pickup-flak.

Lördag f.m. var det dags för det första racet. Det hade nog inte hunnit bli mer än 28 grader varmt så att vänta vid line up var helt ok men inte direkt svalt. Rullande start med F2:or längst fram innebär att uppvärmingsvarvet går i full Formel Vee-fart nästan med en gång. Starten var något rörig för oss som låg långt bak men utan incidenter. Tyvärr krokade två bilar långt fram ihop på rakan efter Eau Rouge vilket ledde till Saftey Car. Att ligga bakom Safety Car på Spa innebär för en Formel Vee att det i stort sett går i samma fart som i racet. Fokus låg på att inte snurra för det vore direkt pinsamt. Väl igång igen lyckades jag hänga på Johan och var mindre än en sekund bakom honom i mål. Dessutom hade jag racets bästa tid som också var sju sekunder snabbare än vad jag körde på i kvalet. Glad som en speleman tror jag att jag påpekade för Johan att jag hade bättre tid honom i alla fall en gång, troligtvis fler!

Hungriga män väntar på mat

Lördagskväll ordnade HMR med BBQ. Vi var ett glatt svenskgäng bestående av Anders Hedensjö (F2) med fru och Bror Jaktlund. Mats Andersson (F2) med Helene, barn och Sture. Nils-Åke och Jens Hansen. Jerker och Louis samt Johan, Bo Pettersson och jag. Louis underhöll som vanligt under kvällen och den här gången gjorde han sig till representant för alla som har det svårt i världen. Största vikt lade han dock på dem som har svårt att få med pokaler hem. Därför kämpade han för rättvisa och solidaritet genom att försöka förmå de som redan vunnit under lördagen att stanna och ta en fika. På så vis skulle de lottlösa kunna passera och på så vis få de åtråvärda pokalerna. Louis lyckades nästan men när han försökte blanda in pengar drog vi oss ur. Korruption och mutor är inget som vi ägnar oss åt. Louis kommer säkert att under vintern renovera motorn så att han kan bjuda på bättre motstånd nästa år.

Söndagens race var helt utan incidenter. Nils-Åke attackerade mig direkt och Johan susade iväg ifrån oss. Nils-Åke passerade mig nästan varje varv efter Eue Rouge och jag honom i slutet av Blanchemont. På sista varvet var det inte enkelt att passera Nils-Åke men strax innan Bus Stop var jag ikapp och med lite hjälp av en varvning tog jag honom i chikanen vilket innebar ännu en andra plats.

Johan vann klass A och hade en fight med en Formel Ford. Detta hade han nytta av då han kunde "slip streama" Forden på rakan. På så vis gick det lite fortare och därmed satte han nytt varvrekord som lyder 3.09.27. Hade jag inte tjatat så förbaskat om min snabba tid under lördagen kanske Johan inte tagit i så hår så visst har jag en liten del i den snabba tiden - eller…
I 30-graders värme var det bara kvar att packa ihop. En snabb dusch och sedan var vi på väg igen. Denna gång lyckades vi inte lura Johan att övernatta så vid fyra på morgonen var jag åter i Halmstad. Då hade Johan och Bosse en liten bit kvar.

Vi som körde: Jerker, Nils-Åke, Johan, Louis & Patrik

Stor tack till alla som gjorde denna racehelg till ett fantastiskt minne för resten av mitt liv!
/Patrik

Nu börjar det bli klart för race

Det har blivit många timmar i garaget tillsammans med Anders den här vintern men vi har fått mycket gjort också. Jag säger vi då Anders hjälpt mig otroligt mycket och trots detta så har han ändå hunnit med att renovera sin Formel Vee ut i minsta skruv.


Naken och kall!

Min bil har fått framvagnen riktad samt nya lager och bussningar. Karossen har blivit lackad och ny motorkåpa har tillverkats. Nya infästningar för bågen har tillverkats för att höja säkerheten och för att fortsätta på temat säkerhet har nya bälten införskaffats och infästningarna för dessa förstärkts. Dessutom har det blivit obligatoriskt med nackskydd i år varför ett sådant också har köpts. En ny och hel ratt är på plats men viktigast av allt är nog att växelväljaren har renoverats och förbättrats. Låt oss nu hoppas att ofrivilliga stopp pga. oförmåga att växla förhindras. Dessutom har dåliga muttrar, skruvar och bultar bytts ut och el-systemet har fått sig en översyn mm.

Motorn har även fått den så nödvändiga oljan i sig igen och visat sig låta precis lika bra som förra året!

Allt detta arbete hoppas jag ska leda till att racinghelgerna ska fokuseras på att köra och inte på att reparera.


Det ser ut att bli en hel del racing i år med start på Zandvoort under påskhelgen. Därefter blir det fyra race runt om i Sverige innan vi åker till Belgien och Spa i juli. Sen återstår bara ett race för min del och det blir i Falkenberg i september.



Påklädd och nylackad!

Jag passar på att tacka alla sponsorer och andra som hjälpt mig att få ihop ytterligare en racingsäsong - det ska bli hur kul som helst att ge sig ut och tampas på banorna igen.

På återhörande!