Så nära så

Aldrig har jag varit så nära att ta hem en medalj som denna helgen men mer om det senare

Har knappt hunnit smälta alla intryck från en fantastisk helg på Falkenbergs motorbana. Allt från väder, racing, vänner, mat mm har varit helt perfekt. En bättre avslutning på RHK-mästerskapet kan man inte tänka sig.

Fredagens träning gick bra. Jag vågade gasa mer och mer och när dagen var över så kände jag att jag närmat mig konkurrenterna som jag hamnat bakom i tidigare race. Att känna att jag hade dem inom räckhåll gjorde mig bra sugen på att sikta på en riktigt bra placering.

Efter en traditionell korv med bröd och lite kamratskap kröp jag till kojs och drömde sött om morgondagens jakt på framgång.

Med en bra placering med mina mått mätt på starten varvade jag bilen. Strax innan flaggan viftas ser jag Axel i bilen framför teckna att hans motor stannat. Starten går och jag får vika åt höger utan att veta vad som händer bakom. Tur att allt gick bra men Per-Åke lyckades ta sig förbi mig. Fighten om att ta sig förbi honom hade börjat. Gång efter gång är jag uppe jämsides men jag vågar aldrig utmana på riktigt. Fegheten försvinner nog i samband med att mer erfarenhet skaffas. Ett riktigt bra race blev det i alla fall och jag är mycket nöjd med femteplatsen.

Ännu en gång drog Impuls Racing stora skaror fans. Anette skötte markservicen utmärkt och vi fick bjuda på både öl, kaffe och kaka.

Konkurrenten Nils-Åke förklarar för Håkan vad racing är samtidigt som Jonas, Henke, Anderz och Pelle dricker kaffe

På lördagskvällen samlades hela Formel Vee-gänget för att äta en god buffé från Lilla Helfwetet. Ännu en gång skötte Anette servicen exemplariskt genom att bl a köra till Halmstad och hämta maten. Drycken bjöd vi rookiesar på vilket blev en kostsam historia då vi samlade 45 entusiaster denna kväll. Får hoppas att det inte naggades allt för mycket på nästa års racingbudget.

Racing attraherar inte bara män utan en mängd damer anslöt denna kväll

Pressen var också på plats

Det är som jag skrivit tidigare, det går att ha trevligt på en depågata

En bra tid i lördagens race gav mig en bra startplats till söndagens. Tyvärr var jag lite ivrig och gasade för mycket vilket ledde till hjulspinn och en dålig start. Lyckades dock streta emot så att Per-Åke inte kom förbi denna gången.

Många Formel Vees kom till start och tätt var det in i chikanen

Hamnade ganska snart på 4:e plats och påbörjade jakten på Nils-Åke. Hade chans ett par gången men jag fegade ur precis som i race ett. Fick till slut en riktigt bra chans och tog mig förbi. Tredjeplats och en medalj i sikte.

Snyggt tar jag mig förbi Nils-Åke

När vi gick ut på sista varvet låg jag fortfarande trea. Sen kom chikanen, Nils-Åke och hjärnsläpp. Hmm, Nils-Åke vill förbi och jag tänkte att om jag ligger i mitten så kommer han nog inte förbi. Nu är det ju inte en vanlig bygata vi kör på utan detta fantastiskt korkade beslut gav honom möjlighet att köra förbi på båda sidorna. Nils-Åke tog sig lätt förbi och slog mig till slut med två tiondelar, därmed var medaljen som bortblåst.

Familjen Hansen applåderar sin fabriksförare Nils-Åke. Kenneth Rydh lämnar i besvikelse över att jag inte tog min tredjeplats. (det sista är min tolkning av bilden)

Christer tvåa, Thomas etta och Axel trea i RHK Cupen Fvee klass C

Åke J trea, Stefan etta och Åke P tvåa i RHK Cupen Fvee klass B

En delad femteplats i RHK cupen och en sjätteplats i Formel Vee cupen är inte så illa pinkat av en nybörjare som jag. Nu är det bara att ladda inför nästa säsong då jag hoppas får träffa samma härliga förare och deras hang arounds tillsammans med ett flertal nya.